Bland övriga själar som besökte fru Hauffe under februari 1828 befann sig två ynglingar.
Den ena igenkände Kerner.
Han hade dött för några år sedan.
Fru Hauffe hade aldrig sett honom.
Hon sade till dem att de skulle gå.
Hon sade till dem att de skulle lämna henne i fred.
Dock.
De återkom dag som natt under drygt ett kvarts år.
De bad henne tala med dem i religiösa ämnen vilket hon gjorde för dem.
De bad henne också att lämna ett meddelande till en peson vilket hon dock inte gjorde.
Den ene omtalade att han ständigt var nära sin mor.
Att han inte kunde vika ifrån henne.
Kerner hörde ofta modern säga att hon hade känslan av att hennes son alltid var nära henne.
Vid flera tillfällen i sömnen men även i vaket tillstånd hade hon sett honom intill sig.
Denne yngling fortsatte sina besök hos fru Hauffe under en lång tid dock inte så länge som den andre.
När fru Hauffe inte på länge sagt något om dessa ynglingars framträdande och Kerner nästan glömt bort det hela berättade modern för honom att hon under natten i sömnen sett sin avlidne son.
Han verkade nu gladare.
Han verkade nu ljusare.
Han hade betett sig som ville han ta avsked från henne för att gå till en bättre plats.
Kerner omtalade inte detta för någon.
När Kerner gjorde sitt besök hos fru Hauffe var hennes moder denna dag hos henne.
Han hörde de båda fälla ett yttrande om den kvinna som just passerade utanför huset.
En kvinna som var den omtalade ynglingens mor.
De hade sagt:
Om denna kvinna visste vad som hänt i natt!
Fru Hauffe försökte hindra sin mor att säga mr men Kerner drev dem att tala om vad de tänkt säga.
Fru Hauffe sade då att denne yngling hade visat sig för henne ljusare och renare än förut.
Han hade sagt att han kunde nu inte längre dröja hos sin moder.
Han hade även bett fru Hauffe om något som denna inte för människornas skull kunde göra. Hon hade frågat honom om han nu aldrig mer skulle visa sig för sin mor.
Han hade svarat att visst skulle han visa sig men för en tid måste han vara ifrån henne.