a-runan heter AnsuR, vilket betuder asagud.
UTSEENDE:
a-runan består av en huvudstav och två parallella bistavar som är fästa i huvudstavens översta del.
Runans ljudvärde är a och senare ã.
VAD HÄNDE MED DEN:
a-runan behåller nästan sitt utseende under hela den senurnordiska tiden. Den ändrar ljudvärde till nasalt a, ã och flyttar ner sina bistavar från huvudstavens topp vid vikingatidens inledningsskede.
Då a-runan ändrade sitt ljudvärde till det nasala a:t så skapades en till utseendet ny runa som till sitt utseende liknar n-runan.
Så under vikingatiden ser ã-runan ut som följer:
Den har två raka parallella bistavar som båda befinner sig till höger på huvudstavens övre del och är riktade nedåt. I början av 800-talet kan den översta bistaven utgå från huvudstavens topp precis som under urnordisk tid, men flyttas snart ned på huvudstaven. Bistavarna kan även vara dubbelt så långa, huvudstaven genomskär den då på mitten och bistavarna kan vara riktade snett nedåt höger eller vänster.
Medan den nya a-runan har utseendet:
Den har rak diagonal bistav som är riktad snett nedåt vänster och som genomskär huvudstaven på dess mitt. (så den förväxlas lätt med n-runan)
ã-runans namn är ãss (ãus), som betyder as, ås, (asagud, oden).
ã-runan kan betyda nasalt a (eller vanligt a) och æ dvs ä. Denna runa ändrar ljudvärde under 1000-talet till o.
SOM KORTKVISTRUNA OCH STAVLÖSA RUNA:
a-runans kortkvistruna ser liknande ut som ã-runan.
Som stavlös runa består ã-runan endast av en spetsig diagonal bistav vid bottenlinjen, som pekar snett nedåt höger.
RUNAN PÅ ANDRA STÄLLEN:
a-runan har det latinska A som förebild.
a-runans form förekommer även i etruskernas alfabet.
Wulfilas gotiska bokstavsnamn är aza
I det anglo-friska runsystemet är det intressant att titta på tre av dess runor som påminner om urnordiska a-runan, nämligen o-runan vars namn är os som betyder asagud, a-runan vars namn är ac som betyder ek och æ vars namn är æsc som betyder ask.
Av dessa tre är det æ-runan som ser ut som den urnordiska med en lång huvudstav och två parallella bistavar fästade i huvudstavens topp. Medan det är den anglo-friska o-runan som har samma betydelse som den urnordiska a-runan. men o-runans två parallella bistavar ser ut som två v:n.
Den anglo-friska a-runan däremot är det ljudvärdet som påminner om den urnordiska a-runan, och den ser ut som en kombination av o och æ runorna då den övre bistaven ser ut som ett v och den undre är rak.
a-runan tillhör Freys ätt.