Materialiserade andar
Så smaningom blev det känt att mediet lätt kunde fuska om han satt i en ring runt ett bord, kontrollerad enbart av att grannarna rörde vid hans händer och fötter. En del medier införde därför andra och strängare kontrollåtgärder.
Mediet Firman brukade använda en säck, som han lät sig knytas in i. Överst på säcken var en tunnel sydd som det löpte en lina igenom. Seansdeltagarna fick granska säcken ordentligt, och även byta ut linan om de så fann lämpligt. Därefter gick Firman till en hörna av rummet som kunde skärmas av med ett draperi. Han satte sig i säcken, som drogs upp över huvudet på honom. Seansdeltagare drog at linan så hårt att man inte skulle kunna få in ett finger genom säckens öppning. Sedan fick de knyta linan med vilka knutar de ville och försegla med sigill på det sätt de fann lämpligt. När detta var gjort, drogs draperiet för, seansdeltagarna satte sig vid bordet och ljuset släcktes.
Strax började olika anderöster att tala inifrån kabinettet, som den avskärmade delen av rummet kallades. Ibland hände det att någon av andarna gick med på att materialiseras, dvs förse sig med en kropp. Deltagarna kunde då skönja en varelse i vit fotsida dräkt som gick ut ur kabinettet och talade till dem en stund.
När seansen var avslutad tändes ljuset. De deltagare som hade knutit och förseglat säcken gick fram och kunde konstatera att knutar och sigill var orörda. Detta togs som bevis för att det var en ande, och inte Firman själv, som hade visat sig i fotsid klädnad.
Vid en av säckens längsgående sömmar fanns ett litet hål på insidan till den tunnel som linan löpte i. De seansdeltagare som granskade säcken lade antingen inte märke till detta hål eller ansåg det oskyldigt.
När Firman gått in i säcken drog han emellertid åt sig ett gott stycke av linan genom detta hål. Sedan hade det ingen betydelse hur mycket man knöt och förseglade. När han var ensam i mörkret bakom draperiet var det bara att släppa efter på linan och gå ut. Den fotsida dräkten hade han naturligtvis gömd i kläderna. När det var dags att avsluta seansen, gick han in i säcken igen och drog återigen åt sig linan.
Allt detta krävde naturligtvis en hel del träning för att han inte skulle bli upptäckt. Efter en del träning i konsten att sy i mörker lyckades han också ta sig ur en säck utan det lilla halet i tunneln, men detta var en betydligt mer besvärlig manöver. Alltsammans blev avslöjat av hans assistent, som hoppade av och skrev en bok om sin läromästares metoder.
På 1860-talet blev det allt vanligare att andar framträdde fullt förkroppsligade på seanser, efter att man mer eller mindre grundligt hade försäkrat sig om att mediet inte kunde lämna kabinettet. Amerikanen H H Furness skrev, efter att ha sett detta ett stort antal gånger:
Om och om igen leder män runt sin hustrus Materialiserade Ande och presenterar henne för varje seansdeltagare, fädrar går runt med sina döttrar och jag har sett änkor gråta i sina döda makars armar. . . Framför mig, så långt jag kan se, står mediet självt, alldeles densamma i kroppsform, kroppsstorlek och anletsdrag, och ändå försäkrar mig den ena ärliga mannen och kvinnan vid min sida efter varandra, och inom tio minuter efter varandra, att hon fullt ut motsvarar deras närmaste och käraste vänner - nej, rentav att hon är dessa vänner.