Det vi kommer att skriva nu kommer att låta väldigt otroligt, men allt som skrivs är dock sant! Det räcker bara att titta på det jätte lika huset för att man dras med. Man går som i en trans upp emot tomten. För att komma in så måste man klättra in igenom fönstret till en av de gamla cellerna som de stackars dårarna blev instängda i. I mörker. En av cellerna har inget fönster och är lika stor som en skrubb... När vi var där så tittade vi in i en av cellerna och då så började vi höra röster, vi blev skit rädda och hörde två män som klättrade in igenom fönstret och vi stod som förstenade och då så kommer det en stor skugga emot oss och den krympte mer och mer och tillslut så stod det där en katt! Den var den vackraste katt vi någonsin sett och den släppte oss inte med ögonen och det var som att den kunde se rakt igenom oss och vi kände oss trygga på nå vis.
Vi lyfte ut katten och försökte få den att gå hem, för att vi ville inte att den skulle gå vilse i huset på 4 våningar. Vi släppte katten 100 meter från huset och sprang i sick sack mellan träden och runt huset innan vi hoppade in igen. Efter ett tag när vi hade gått runt och tittat på nedersta våningen. (Vi hittade en trappa med en dörr , men dörren var låst och vi bad att den skulle öppna sig). Då så hörde vi ett jamande igen och ner för trappan med den låsta dörren så kom katten igen! Dörren var då lika låst som den alltid hade varit och hur kom katten upp dit utan att vi såg den. Flög den kanske eller? Det fanns ju knappast andra vägar upp dit , för dem så hade vi kollat och alla dörrar var låsta och den kunde inte ha kommit upp till trappan på annat vis genom den låsta dörren.
EN ANNAN GÅNG VI VAR DÄR...
Så gick vi upp till översta våningen (via kökstrappan som vi inte hittat tidigare). När vi var på översta våningen , så såg vi två stolar som stod mitt emot varandra , mitt i en tom sal, där verkade det som om någon hade suttit där många nätter och bränt värmeljus och vi hittade även en massakerad död fågel (en kaja). Då så kommer katten smygande igen och varje gång som vi sa att vi skulle gå längre så började katten stirra på oss som att den var besatt, den var besatt av att få oss att vända och när vi väl sa att vi skulle vända så började den springa i förväg och skulle vis vägen ut, precis som att de var något där inne som den ville skydda oss för, men vi förstod ju ingenting, förutom att den ville visa oss vägen ut. Ibland när man går där i korridorerna mot utgången så kan man se något vitt som visar sig och försvinner och röster från de som levde där förut. Då får man känslan att bara villa ut och paniken kommer och man nästan trängs ut i panik.