Den 10 november 1827 berättade fru Hauffe för Dr Kerner att hon efter hennes fick besök av en yngling klädd i en vit veckad klädnad.
Han hade förklarat för henne att han hade dött här i grannskapet.
Han önskade nu att hon skulle överlämna ett meddelande till hans systrar och föräldrar.
Hon motsatte sig detta uppdrag.
Hon sade till honom att själv göra det.
Han svarade:
Det kan jag inte!
Tillsammans försökte de nu genom bön påverka hans anhöriga.
Klockan tolv på natten den 21 november kom denne yngling åter.
Han bad att hon följande natt klockan tolv skulle låta honom läsa psalmen Hur ofta har jag brutit förbundet, som jag, o Gud, med dig har gjort.
Då skulle han inte komma mer.
När ynglingen nu kom åter den följande natten var det helt mörkt i rummet.
Fru Hauffe kunde därför inte läsa psalmen.
Bredvid ynglingen stod så en gammal kvinna.
Hon utstrålade sådant ljus att fru Hauffe lätt kunde se att läsa psalmen.
Efter läsningen försvann de båda.
Fru Hauffe sade att detta ljus i vilket bättre själar ofta visade sig var ett ljus som var förborgat inom alla bättre människor.
Någon hade berättat för fru Hauffe att i det hus hon nu bodde i hade en ung människa dött för några år sedan.
Hon berättade det i sin tur för Kerner som emellertid kunde upplysa henne om att efter den beskrivning hon gett av ynglingen så rörde det sig om en yngling som hade bott i grannskapet. Ej i detta hus.
Några veckor därefter inträffade i den familj som tillhörde ynglingen något som ställde ynglingens sorg och betydelsen av psalmens text i klar belysning.