Förbönens grundval heter förtroende.
I fullkomlig förlitan på den himmelske Faderns godhet ska vi vänta på det svar han vill ge, och han vill inte att någon enda människa ska gå förlorad (2.Petr. 3:9).
I den kristna tron ingår tanken att Gud satt människan till världen som sin medarbetare (1 Kor.3:9), men med egen frihet och under eget ansvar. Gud styr inte världen utan vårt hörande, dvs. han lyssnar till våra böner och påverkas av dem. Detta är bedjarens privilegium.
Den icke liturgiska, fritt utformade bönen, det vi kallar 'förbön', kan vara gemensam eller enskild. Jesus bad tillsammans med lärjungarna, men också i enskildhet.
Förbön grundar sig på löften ur Bibeln:
Sannerligen säger jag er: vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er (Joh. 16:23)
Tro att ni skall få allt det ni ber om i er bön, då blir det så (Mark. 11:24)
Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas (Matt. 7:7).