Av latin inter (mellan) och ferre (bära).
Både transversella (tvärgående) vågor som havs- och ljusvågor och longitudinella (längsgående) som t.e.x. ljudvågor kan interferera med varandra. Eftersom subatomiska partiklar som elektronerhar vågkaraktär kan de också interferera. På detta kvantfysiska plan uppstår emellertid fenomen som vardagsförståndet finner märkliga. Exempelvis kan två partiklar interferera med varandra, fast de inte uppträder samtidigt.
Då två vågor har samma våglängd (frekvens) och ligger i fas, så att vågtoppar sammanfaller med toppar och dalar med dalar, förstärker de varandra Konstruktiv interferens). Är de fasförskjutna en halv våglängd, så att toppar sammanfaller med dalar, tar de ut varandra helt eller delvis (destruktiv interferens). Båda typerna kan också uppträda om frekvenserna är jämna multiplar av varandra eller har en gemensam faktor. Skiljer sig frekvenserna något från varandra uppstår periodiska förstärkningar och försvagningar, som då de uppträder i ljudvågor kallas svävningar. Exempel är två ostämda instrument som slår an samma ton, eller två osynkroniserade flyplanspropellrar.
Även optiska interferensfenomen är vanliga. så uppkommer t.e.x. de metallglänsande färgerna hos många insekter, genom interferens mellan reflexer från olika skikt i deras skal eller vingar. Färgerna i en oljefläck på vatten uppstår på liknande sätt, liksom de newtonringar som bildas genom interferens mellan ljuset från två speglande ytor mycketnära varandra t.e.x mellan filmen och glaset i en diaram. Antireflexbehandlingen på optik släcker reflexer genom destruktiv interferens mellan ljus från två delvis reflekterande ytor, glasytan och antireflexskiktets yta. Interferensfenomen utnyttjas också tekniskt, bl.a. för mätning av mycket små rörelser, eller avstånd.