Under fem veckor hade Kerners avlidne vän P. visat sig för fru Hauffe utan att hon sagt något därom.
Denne P. hade intresserat sig mycket för fru Hauffe.
Han hade besökt henne ofta den sista tid han levde.
Inte minst i avsikt att genom hennes uppenbarelser få besked om Mellantillståndet vars existens han starkt trodde på.
Fru Hauffe berättade att hans gestalt inte såg sorgsen ut.
Han tycktes henne som om han inte misströstade om att nå saligheten.
Hon hade frågat honom om det inte var möjligt för honom att visa sig även för Dr Kerner.
På det hade han inte svarat.
Fru Hauffe bad honom emellertid att på något sätt inverka på Dr Kerner så att han kunde tro på hans framträdande.
Kerner brukade som regel bestrida verkligheten i fru Hauffes syner.
Herr P lovade att försöka.
Samma natt upplevde Kerner en egendomligt kuslig känsla.
Han och hans hustru hörde tydligt i deras sovrum egendomligt oförklarliga ljud.
Kerner visste då ingenting om att fru Hauffe bett herr P att göra sig märkbar för honom.
Något som hon berättade senare när hon skildrade sitt samtal med herr P.
Herr P försäkrade fru Hauffe att han kände sig lättad när han besökte henne.
Han gav henne också uppdrag att framföra ett besked till hans efterlevande son.
Detta gjorde inte fru Hauffe av ängslan för att man inte skulle tro på hennes syn.
Hon beskrev denne P som klädd i en veckrik klädnad.
En som de bättre själarna brukade bära.
Dock.
Fortfarande var hans gestalt dunkel.
Hon kunde inte höra något ljud när han gick.
Hon tillade också att hos de osaliga hade hon ännu inte sett något huvudhår.
Vilket däremot hos saliga var helt synligt.