m-runan tillhör en av de urnordiska runorna och bestod från början av två huvudstavar och två krysslagda bistavar som är fästade i huvudstavens översta del och mittpunkt (eller högre upp). Det verkar som denna runa har haft latinens M som förebild.
Runans ljudvärde är m.
Runans namn är mannaR, som betyder man eller människa.
Den kan även heta mannaZ, Mann.
Wulfilas gotiska bokstavsnamn är manna.
I det Anglo-friska runsystemet heter denna runa man.
Enligt Atrid Grimsson i boken Runmagi och Shamanism så uttalas denna runa Madr.
Runan tillhör Tyrs ätt.
På 500-talet så hade runreformen minskat antalet runor från ursprungliga 24 till 12 och m-runan är en av dem som finns kvar. Men på 700-talet finns visserligen den urnordiska m-runan, men en annan form av m-runa blir vanligare. Den nya m-runan är uppbyggd med endast en huvudstav och har två böjda bistavar som sluts som en cirkel på huvudstavens övre del eller kan m-runan se ut som den tidigare R-runan med bistavarna sträckta uppåt.
Tillslut försvinner den urnordiska m-runan, sista spår av den kan ses på 700-800-talen.
Vikingatidens m-runor:
Långkvistrunan m ser ut som den urnordiska R-runan, dvs m-runan har två bistavar som utgår symmetriskt från var sin sida på huvudstavens mitt, eller högre upp, och sträcker sig utåt uppåt ända upp till topplinjen. Bistavarna kan vara böjda. Bistavarna kan även vara två ihopkopplade halvcirkalr som bildar en sluten cirkel som genomskärs av huvudstavens övre del. I sällsynta fall kan de ihopkopplade bistavarna vara symmetriskt vinkelformade med spetsarna pekande åt sidorna. De slutna m.runorna med bistavarna ihopkopplade i toppen är de äldre varianterna.
Kortkvistrunan m har en kort vågrät bistav eller punkt på toppen av huvudstaven. Bistaven kan även placeras lite längre den från toppen.
Stavlösa m-runan består av två lodräta punkter under varandra, i övre delen av en tänkt huvudstav. Denna runa kan lätt förväxlas med ett skiljetecken bestående av punkter.
Som stupruna, när runorna skrivs och läses upp och ner, kan m-runan lätt förväxlas med R-runan.
m-runans namn är under vikingatiden madr eller manr (mãnR) som fortfarande betyder man eller människa och dess ljudvärde är fortfarande enbart m.
m-runan fortsätter att ha samma utseende som vikingatidens runa ända in på medeltiden.
m-runan missbrukades av nazisterna då man använde runan till att beteckna födelse där man skriver ut födelse och dödstal. Apoteksväsendet och militärens sanitetsväsen använde sig av m-runan för att symbolisera livet, vilket ledde till att samma runa fick bli symbol för tyskt fullkornsbröd. Här hette runan Leben och betydde livet , livsrunan och motstånd