N. Præstkrage. F. Päivän kakkara; Vuohen silmä (getöga)
Med den allbekanta prästkragen möter oss en ny typ av Compositæ. Dess blomkorg har nämligen två slags blommor: 1) mittblommorna, tätt förenade liksom till en gul kokard (de bilda tillsammans en skiva eller discus och få därför stundom heta diskblommor); deras beståndsdelar, fig. 6, äro en rörformig (eller trattformig) blomkrona med 5 flikar, 5 rörformigt sammanvuxna ståndarknappar och en pistill med 2 märken - de äro således 2-könade och hava samma byggnad som hos kardborren (tavl. 4), men sakna blomfoder; 2) ytter eller kantblommorna, fig. 5; dessas kronbräm är utdraget i form av en tunga åt korgens periferi, och ståndare saknas; de äro således honblommor. Emedan kantblommorna utgå som strålar från disken, hava de även fått namnet strålblommor och korgväxterna av denna typ kallats Radiatæ. Dessa växter kunna anses mycket fulländade till inrättningarna för blomningen. Redan blomdelarnas litenhet och finhet i förening med blommornas utmärkta samverkan till en rik och lysande blomställning är driven mycket långt hos prästkragen och dess närmaste släktingar (se åtskilliga tavlor av de närmast följande); men ännu märkvärdigare är den arbetsfördelning, som råder inom samma korg mellan de pollenalstrande mittblommorna och de stora, lysande men pollensaknande kantblommorna, en arbetsfördelning, som t. o. m. givit många Radiatæ två slags blommor inom samma blomställning, olika till både form, färg och kön. - De s. k. tunglika blomkronornas vita bräm, fig. 5, har i spetsen 3 små flikar, och brämet är således ofullständigt eller ensidigt utvecklat, enär 5-talet eljest är rådande i korgväxternas blommor; de återstående 2 flikarna (som skulle varit vända mot korgens medelpunkt) måste anses förkrympta.
Hos släktet Chrysantemum liknar holken en grund skål av tegellagd fjäll, fig. 3, 4. Frukten, fig. 7, är helt liten, på längden närmast följande släktena Matricaria och Anthemis, således gruppen Anthemidæ. I stället visa dessa frukter ofta den egenskapen, att de redan vid en lindrig väta bliva slemmiga på någon viss del av sin yta och därigenom fastklibbas vid jorden där de fallit.
Denna vackra blomma pryder hårda och torra ängar men även trädesåkrar och annan odlad mark. Dess färger äro bländande, och i nära en hel månad står blomkorgen med oförminskad färgglans. På varje stjälk finns mycket sällan mer än en enda korg, men arten växer ofta i grupper, och eftersom alla exemplar blomma samtidigt och alla korgar vända sig åt samma håll, blir effekten en liten stjärnhimmel, så klar och lugn, som någonsin här nere på jorden.
Arten är både i Sverige, Norge och Finland utbredd ungefär till polcirkeln.