Joanny Bricauds biografi från 1927 är utan jämförelse det bästa som skrivits om Boullan. Bricaud var mycket förtrogen med den franska sekelskiftesockultismen och hade själv träffat Boullan och flera av de personer som haft stor betydelse i hans liv. Ur ett imponerande stort material av brev och obskyra skrifter lyckas han åstadkomma en djupgående rekonstruktion av Boullans liv, lära och magiska praktik som, tillskillnad från det mesta annat som skrivits i ämnet, är trovärdig; Bricaud har bl a haft tillgång till de handskrivna instruktioner som utgjorde grunden för de sexualmagiska ritualer som förrättades av prästerskapet i en av Boullans religiösa ordnar.
Bricauds biografi, som inte varit i tryck sedan 20-talet och aldrig tidigare översatts från franskan, publiceras nu på svenska av Sitra Ahra förlag. Abbé Boullans liv, lära och magiska praktik ger den bästa inblick som går att få i det system som lärdes av en av den västerländska sexualmagins mest intressanta karaktärer. Boken ger också en inblick i den franska sekelskiftesockultismen, och i de rykten om satanism som florerade under denna period, rykten som varit mycket betydelsefulla för den senare förståelsen av detta begrepp. Boken ger också en inblick i vad som troligtvis var den mest formativa perioden i författaren J K Huysmans liv och reder ut de oklarheter som rör hans relation till den ockulta rörelsen.
Joseph-Antoine Boullan förkroppsligar på många sätt den tid i vilken han levde och verkade. 1890-talet är en epok som associeras med mystik, masochism, ockultism och erotik. Det var den tid då Swinburne skrev dikter i England och Huysmans A Rebours var en kultroman i Frankrike. När Aleister Crowley försökte bli en dekadent poet, Przybyszewski skrev sina sataniska noveller och Strindberg blev vansinnig i Paris. Det var absintens, neurastenins, lyxbordellernas och etersniffandets årtionde. Det var det årtionde då abbé Boullan, vars erotiska mystik kunde vara ett destillat av tidsandan, blev beryktad över hela världen.