Inom astrologin fäster man stor vikt vid de tillfällen då två planeter, sedda från jorden, befinner sig i 0, 90, 180 eller 270 graders vinkel från varandra. År 1951 skrev John Nelson en uppmärksammad artikel där han påstod att det finns ett samband mellan planetkonstellationer och radiostörningar på kortvågsbandet. Denna artikel används fortfarande av astrologer som bevis för att planetkonstellationer påverkar händelser på jorden.
Nelson utgick från en tabell som visade vilka dagar som två av planeterna Merkurius, Venus, Jorden, Mars, Jupiter och Saturnus befann sig i 0, 90, 180 eller 270 graders vinkel från varandra, sedda från solen. Sådana dagar kallade han konfigurationsdagar. Vidare utgick han från en loggbok över störningar på kortvagsbandet, som hade förts på en radiostation i Riverhead öster om New York. För varje åttatimmarsperiod hade man antecknat om mottagningsförhållandena då hade bedömts som störda eller inte.
Nelson sammanställde statistik som otvetydigt visade att många fler av de radiostörda perioderna inträffar på eller nära konfigurationsdagar än t ex tre eller fyra dagar före eller efter närmaste konfigurationsdag. Hans statistik för år 1942 framgår av diagrammet.
I genomsnitt en dag av 3 1/2 är en konfigurationsdag, enligt Nelsons definition. Dessa dagar är i stort sett slumpmässigt fördelade. Det kan se ut som i den här figuren, där svarta rutor markerar konfigurationsdagar:
Man ser att antalet konfigurationsdagar är större än antalet dagar som har sin närmaste konfiguration ett steg till vänster. Detta antal är i sin tur större än antalet dagar som har sin närmaste konfiguration tva steg till vänster, etc. (I vart exempel finns ingen dag som har mer än tre dagars avstånd till närmaste konfiguration. )
Om man väljer ut ett antal slumpvisa dagar, och gör ett diagram över deras avstånd till närmaste konfiguration, far man ett diagram likadant som Nelsons. Diagrammet är alltså alldeles vad man kan förvänta sig om det inte finns något som helst samband mellan planetställningar och radiostörningar. Detta har också bekräftats mera noggrant med statistiska beräkningar.
Med Nelsons metod kan man påvisa samband mellan två av varandra oberoende serier av händelser, vilka som helst. Året efter att Nelson publicerat sin artikel åstadkom en Dr Hunter stor munterhet på ett möte i det brittiska astronomsällskapet genom att visa upp det diagram som återges nederst på denna sida. Det visar antalet dagar mellan matinéföreställningar på Folies Bergère i Paris och närmaste konfigurationsdag.
Nelson har emellertid framhärdat, och under en lång följd av år gett ut prognoser om radiostörningar. Statistiska analyser har visat att dessa prognoser inte är bättre än vad man kan åstadkomma med en tärnings hjälp.