Blot kommer ur nordisk mytologi - offer till gudarna för att stärka deras kraft.
Bloten hör till den förkristna kulten. Man offrade föremål, djur, men även människor förekom. Offerblodet samlades i skålar där man doppade offerkvastar. Dessa använde man sedan till att stänka blodet med på gudabilder, tempelväggar och deltagarna i bloten.
I enskilda gårdar hade man blothus och helgedomar för blot fanns i lundar och vid källor.
Syftet med blot var att blota gudarna, man ville mätta dem med kraft eller öka den kraft de hade, så att gudomen sedan skulle kunna hjälpa. Magiska läsningar och annan magi var vanlig i samband med blot.
De stora allmänna bloten var tre: höstblotet som är vår Mårten, midvinterblotet (jul) och vårblotet som är Valborg.
I Uppsala firades vart nionde år ett riksblot som hade politisk betydelse - under förkristen tid blev den samlingsplats för motståndarna mot kristendomen.