N. Hylletræ. F. Musta-selja.
Flädern eller hyllen kan blott med tvekan räknas till vår inhemska flora. Den tyckes växa vild i lundar och skogsängar i s.-v. Sverige och s.-v. Norge, men då den av gammalt varit och ännu är så allmänt planterad ända upp till Skandinaviens mellersta delar (i Sverige åtminstone till Ångermanland, i Norge norr om polcirkeln), är det otvivelaktigt, att dess förekomst i vildmarken ofta endast utvisar platsen för en försvunnen trädgård eller hustomt. Därtill kommer, att fläderns frukter liksom andra bär och bärartade frukter slukas av fåglar, t. ex. av trastar; de mogna nämligen sent och sitta länge kvar på buskarna och träden efter lövfällningen (jfr tavl. 63, olvon, och 73, liguster). I fåglarnas mage skadas ej själva fröna, och en forskare har funnit, att fläderns frön redan efter en halv timme kunna lämna en fågels tarmkanal. Bärätande fåglar kunna därför sägas vara bestämda att själva sprida och utplantera en mängd buskar och träd, som skänka dem de ätliga frukterna.
Fläder-arterna hava liksom Valeriana motsatta vlad, och varje blad parbladigt sammansatt av ett udda antal småblad, på det gemensamma skaftet; även blomställningen är till sin byggnad och sin verkan av samma slag som hos Valeriana. Den hör sålunda till de utbredda, platta blomställningarna. Då flädern nått högre ålder, är den ett mindre träd med kronstam, ehuru låg och krokig. De nya skotten från stammens vas utmärka sig genom nästan fingertjock märg. Små kulor av flädermärg användas vid försök inom elektrostatiken.
Flädern är mycket värderad som parkväxt för lövverkets fyllighet och djupa grönska, samt den blomprakt och vällukt, som den utvecklar under sin månadslånga blomning (juli). I dessa avseenden torde den i våra parker blott överträffas av syrenerna. Dess plantering, som förr mer än i våra dagar var oundgänglig vid slott och koja, hade dock mera sin orsak i dess medicinska nytta. Dess blommor ingå i farmakopén (Flos Sambuci), färska, torkade eller insaltade. Te på fläderblom är ett kraftigt svettdrivande medel; en eller två koppar av detta billiga medel (20 gr blommor till tre koppar vatten) frambringar ymnig svettning, och mången farlig förkylning har därigenom blivit hävd i sin början. Ett hett urkok på fläder och sötblomster (nr 12) lindrar eller fördriver den våldsamma värk, varmed en inflammerad tandrot så plötsligt och ihållande kan plåga ung och gammal. För sitt husapotek bör lantbon alltid omtänksamt torka några blomställningar av flädern. I äldre dagar användes flädern som universalmedicin mot en mängd åkommor och dessutom till andra husbehov.
Artens hemland är Europa (utom nordligaste delen) samt angränsande delar av Asien. Sedan några årtionden ser man även druvhyllen, Samb. racemosa L., i mängd förvildad i hult och skogar kring städer och gårdar; den har gulgröna blommor och korallröda frukter (mellersta Europa).