Flickan från Löwenstein sov den 8 oktober 1828 i förrummet till fru Hauffes rum.
Hon berättade följande om vad hon sett under natten:
Det måste ha varit mellan tolv och ett.
Då öppnades dörren.
Då stängdes dörren.
In trädde en manlig gestalt.
Han hade ett sandgrått ansikte.
Han såg ledsen ut.
Han hade på sig en svart rock.
Han sprang snabbt genom förrummet in till fru Hauffe.
Strax därpå såg jag en annan manlig gestalt.
Han var inte så stor.
Dock.
Han var tjockare än den förre.
Också denne gick in till fru Hauffe.
Strax därpå kom en tredje manlig gestalt som liksom de två andra var iklädd en svart rock.
Han var sandgrå i ansiktet.
Han vare grov ut i ansiktet.
Alla tre hade sorgsna mörka ansiktsuttryck.
Efter en stund kom den ene efter den andre ut från fru Hauffes rum.
Jag tittade noga på alla gestalterna.
När någon lämnade mitt rum så hördes den låsta dörren gå upp och åter stängas.
Alla gick de hörbart.
Men som med sockor på fötterna.
Så länge jag såg på dem var det för mig omöjligt för mig att säga något.
Dock.
Jag kunde röra mig.
Och jag reste mig upp i sängen för att se bättre.
Jag var helt vaken.
Fru Hauffe uppgav att hon inte sett någon svart rock på dessa gestalter.
De hade synts henne som dunkelgrå dimbilder.
På Kerners fråga vad själarna begärt av henne svarade hon:
Jag sade till dem som begärde frälsning helt kort att jag kan inte frälsa dem.
De måste lära sig bedja.
De måste lära sig vända sig till Förlossaren.
Var gång hade de sorgsna avlägsnat sig.,
Natten efter den 9 oktober gick en gestalt med en spetsig frack och gråaktigt utseende av och an helt hörbart i rummet.
Dock.
Ingen kunde klart se hans ansikte.
Denna fria själ närmade sig fru Hauffe.
Detta enligt flickan.
Fru Hauffe förskräcktes då Kerner berättade att denna flicka kunde se själarna lika tydligt som hon.
Hon sade:
Flickan har rätt.
En sådan själ visade sig här i natt.
Det är en av de själar som levt här nyligen.
För folks skull vill jag dock inte nämna deras namn.
Jag visade honom bort från mig därför att han idag syntes svartare än annars.
Fru Hauffe sade till Kerner att hon av dessa själar erfarit att de likasinnade själarna i Mellantillståndet alltid bildar ett sällskap,
Dock.
De är inte alla är likadana.
De visar sig för henne mörkare eller ljusare beroende på deras sinnesstämning.
Hon fick också reda på att själarna i Mellantillståndet inte kan se alla människor här på jorden.
De kan bara se någon enstaka då och då.
Och då, endast i svartgrå gestalt.
De ser allt i svartgrått.