Följande text är en kort men sympatisk beskrivning av vad Heyokas representerar. Jag har tagit mig friheten att plagiera den rakt av:
Den ceremoniella clownen, motparten", kallades heyoka av slättindianerna och koshari av hopi- och puebloindianerna. Heyokas respekterades för sin stora medicin, sin makt. De var underhållare som också hindrade folk från att ta sig själva alltför allvarligt, och såg till att kulturen inte stelnade. Precis som Coyote som uppträder i så många myter och berättelser, var en sådan person både trickster och lärare. Deras funktion var att vända världen uppochner. De imiterade människor för att visa dem deras dårskap, tycktes vara fyllda med bedräglighet och svek fast de i själva verket återspeglade människors natur. Med hjälp av skratt och vanvördnad förmedlade de klokskap och självkännedom.
Motpartens uppgift var att visa en annan sida av livet; kanske utföra högst normala vardagsbestyr fast baklänges-gå baklänges, klä sig bakfram, rentav tala baklänges; rida med ansiktet vänt i fel riktning; använda nej för samtycke och ja för att säga emot. Heyokas drev med stammens respekterade gestalter och hånade stammens allvarliga seder och bruk, men precis som en hovnarr i en Shakespearepjäs tolererade man och uppmuntrade dem. Men till skillnad från cirkusens moderna och harmlösa clowner kunde de vara nog så oroande: de kunde skrämma och angripa människor, vifta med jättelika fallosar och utföra låtsade samlag. Genom att avsiktligt gå för långt ifrågasatte och definierade Heyokas sin stams sociala gränser. Deras humor var inte bara lössläppta skämt, den var också helig medicin och Black Elk säger att bara de som hade fått en vision från de mytiska Åskvarelserna kunde agera som Heyokas. Han säger:
Sanningen uppträder i världen med två ansikten. Det ena är sorgset och smärtfyllt, det andra skrattar; det är samma ansikte antingen det skrattar eller gråter. När människor redan är förtvivlade är det skrattande ansiktet bättre för dem; och när de mår för bra och är för säkra i sin egen trygghet kanske det är bättre för dem att få se det gråtande ansiktet. Det är vad jag anser att Heyokaritualerna står för."
(Livets cirkel: Timothy Freke & Wa´Na´Nee´Che´, Svenska Förlaget 1997.)