I mitten av 1970 talet blev John Hasted, en engelsk fysiker intresserad av medier som påstod sig kunna böja sådanan föremål som nycklar och skedar utan användande av fysisk kraft. I sökandet efter en förklaring genomförde han en serie experiment med barn som förmodades kunna deformera metall utan att röra vid den.
Hasted intresserade sig främst för små knappt märkbara förändringar, istället för dramatiska effekter som söndervridna skedar. Han placerade ut nycklar på olika platser i ett rum, satte sin försöksperson i närheten och använde sig sedan av känsliga mätinstrument kopplade till nycklarna för att fastställa huruvida någon kraft påverkade metallen.
Under ett flertal sittningar rapporterade Hasted, uppmättes verkligen små tryckvariationer. När det inte fanns några barn i närheten, sa han uppmättes inga sådana förändringar i nycklarna.
Hasted fortsatte med att utveckla en ny teori som skulle förklara hur detta fenomen kunde uppträda, i synnerhet när barnen befann sig flera meter från målobjekten. Vad som komplicerade hans föresats var att nycklarna som placerats ut på flera platser i rummet ibland verkade uppvisa samtida förändringar.
Kanske, resonerade Hasted, strålade energivågor på något sätt ut från barnets kropp. På grundval av nycklarnas precisa positioner spekulerade Hasted kring att dessa vågor var formade som plan eller skivor- aktionsplan.
Ibland kunde planen, enlig Hasted, vrida på sig. Denna vridande aktivitet, menade han, kunde få en sked eller ett annat metallföremål att uppvisa en serie böjningar.
Intressant nog påstod sig Hasted kunna mäta och registrera fenomenet oftare när försökspersonen befann sig i ett avslappnat, nästan likgiltigt tillstånd, något som associeras med alfa-aktivitet i hjärnan. När barnen koncentrerade sig för mycket var de i allmänhet oftare oförmögna att producera de förmodade aktionsplanen och de resulterande förändringarna i nycklarna.