Pamela föddes den 16e februari 1878 i Middlesex, England, av amerikanska föräldrar.
Hennes barndomsår tillbringade hon i London, New York och Kingston, Jamaica.
Under tonåren reste hon genom England med Ellen Terry och Henry Irvings teatersällskap, och efter det gick hon i konstskola vid Pratt Institute of Brooklyn, och tog studenten 1897.
Även om hon ansågs vara amerikanska, återvände hon till England där hon blev en teatrisk designer för miniatyrteatrar och en illustratör, huvudsakligen för böcker och affischer.
Hon utvecklades genom att måla folksägner och historier från hennes erfarenheter i Jamica, och hennes vänkrets inkluderade William Butler Yeats och hans broder Jack Yeats, plus samtida kända personer, både inom teater- och litteraturvärlden.
Omkring år 1903 gick hon med i Golden Dawn-ordern och började måla visioner och uppenbarelser som kom till henne medan hon lyssnade på musik, inklusive Beethoven, Bach, Chopin och Debussy.
Hon började skriva och illustrera böcker, men som bara nådde visst erkännande, och hon blev desillusionerad av kommersiella förlag som nobbade mycket av hennes arbeta, och tvingade henna att publicera böckerna själv, eller tillsammans med hennes litterära vänner.
Hon öppnade en liten butik som specialiserade sig på handmålade tryck och illustrationer, men det blev en finansiell flopp; hennes begränsade utgåva av böcker och planscher uppnådde aldrig kvoten som krävdes för att bli en succé.
Händelser som vändes till hennes fördel kom 1907 då Alfred Stieglitz samlade hennes konstverk som de första icke-fotografiska arbeten och ställde ut dem på Little Galleries of the Photo-Sexession, senare kallad 291, på madison Avenue.
33 av hennes teckningar såldes, och hon började inse värdet i dem, men i slutet av året försämrades hennes ekonomi igen.
1909, under ledning av Arthur Edward Waite, tog hon sig an en serie av 78 kort för en spottstyver, beskriven av Waite som en tarotlek.
Designen, publicerad under samma år av William Rider and Son, exemplifierade mystiken, ritualerna, visualiseringen, fantasin och den djupa känslan hos konstnärinnan.
Trots tillfälliga vernissager och strålande recensioner av kritiker, så blev den dåliga försäljningen av hennes arbete, samt refuseringarna från de kommersiella förlagen, en djupt besvikelse för henne.
Besvikelsen nådde kulmen 1914 då hon bekände för en vän att hon inte brydde sig om människor längre.
Flera år tidigare hade hon skrivit och publicerat en dikt, Alone, vilken ger en insikt i hennes isolering och förtvivlan.
Alone
Alone, and in the midst of men,
Alone ´mid hills and valleys fair;
Alone upon a ship at sea;
Alone - alone, and everywhere.
O many folk I see and know,
So kind they are I scarce can tell,
But now alone on land and sea,
In spite of all I´m left to dwell.
In cities large - in country lane,
Around the world - ´tis all the same;
Across the sea from shore to shore.
Alone - alone, for evermore.
Efter Första Världskriget fick hon ett litet arv och hyrde ett hus på den engelska kusten i en artistkolloni som hette The Lizard.
Trots vidare försök att skriva och illustrera böcker, blev de flesta av hennes arbeten aldrig publicerade.
Lidande av psykiska och finansiella motgångar, flyttade hon under andra världskriget till Bude, Cornwall. Trots fortsatta berättelser och illustrationer, misslyckades hon att nå fler kommersiella framgångar.
Hon gifte sig aldrig. Hon hade inga kända arvingar utom ett äldre kvinnligt sällskap som delade hennes lägenhet.
Hon dog den 18 september 1951, undangömd och utan pengar.
Det hölls ingen begravningsceremoni som hedrade hennes liv.
Det hölls ingen minnesstund som skulle beröra och göra intryck på hennes beundrarskara.
Hennes gravplats, on det existerar någon, förblir okänd.'
Hon dog besviken över att hennes målningar och skrivelser misslyckades att uppnå betydande framgångar, men hon slutade aldrig att tro på sig själv.
Alla hennes personliga ägodelar såldes på auktion - böcker, manuskripter, böneböcker, målningar, teckningar, möbler, och även hennes personliga brev - allt för att betala hennes skulder.
Trots hennes sista önskan, blev till och med hennes kvinnliga sällskap och arvinge berövad på arvet, och allt gick till främlingar.
Många av hennes arbeten har försvunnit, utom ett fåtal av utställningsexemplaren som nått betydande framgångar under hennes karriär.
Pamela Colman Smith skulle bli allt utom bortglömd, tack vare de 78 tarotmålningarna, kända som Rider-Waite Tarotlek.
Hon skulle utan tvekan bli förvånad och glad över att veta att Tarotleken idag berör känslor och hjärtat hos miljoner av människor.
Reprinted from The Encyclopedia of Tarot, Volume III, by Stuart R. Kaplan.