Klockan 4.36 på morgonen den 20 oktober 1967 sag en polis i Lousiana, USA, ett föremål vid horisonten. Först såg föremålet ut som en avlagsen gatlykta, men snart ändrade det form och såg ut som ett klarrött ljus format som en fotboll. Tillsammans med en kollega körde han i riktning mot föremålet, men de tvingades konstatera atl, de inte hann ikapp, eftersom föremålet hela tiden flyttade sig bort från dem. Efter 13 kilometer kunde de inte se föremålet längre. De återvände därför till staden de kom ifrån. När de återvänt, såg de till sin fasa att föremålet åter var synligt och att det hunnit ikapp dem. Föremålet bytte färg till vitt och flyttade till en högre position. Det gick att se ännu klockan 7.00, men försvann sedan ur sikte.
Under flera av de närmast följande dagarna iakttogs samma föremål på samma plats och vid samma tid. En dag flög en pilot i riktning mot föremålet för att kunna se det pa nära håll. Han kom emellertid tillbaka efter en timme med oförrättat ärende, och berättade att föremålet hela tiden hade flytt bort fran flygplanet så att han aldrig hann ikapp det. När han landade var föremålet fortfarande synligt i östlig riktning.
Den här berättelsen innehåller tillräckligt många ledtrådar för att man starkt ska misstänka den vanligaste av alla orsaker till ufo-rapporter, nämligen planeten Venus. En noggrann utredning visade också att det lysande föremålet var Venus.
Det är typiskt för himlakroppar att de syns dag efter dag vid samma tid och i samma riktning. Venus, morgonstjärnan, kan framträda tidigt på morgonen vid den östra horisonten och sakta stiga uppåt. Den är förbluffande ljusstark. Den ger ett fast ljussken, och blinkar inte som stjärnorna.
Ljusets brytning i atmosfären (refraktion) kan medföra variationer i färg. Planeter som står nära horisonten kan därför se ut som en strålkastare som byter färg. Våren 1985 gjorde flygledarna vid Los Angeles flygplats ett pinsamt misstag: De försökte meddela planeten Venus att den hade landningstillstånd.
Människor som kallat planeter för rymdskepp har ofta varit övertygade om att ljuset var bara några hundra meter bort. Vi kan avgöra avståndet till närbelägna föremål efter att höger och vänster öga ser föremålen i olika vinkel. Avståndet till mer avlägsna föremål kan vi endast bedöma efter hur föremål brukar se ut och efter relationerna mellan olika föremål. När det gäller ljus på himlavalvet f_nns inga sådana hållpunkter, och man får lätt alldeles fel uppfattning om avståndet.
Det är också en sinnesillusion som gör att himlakroppar ser ut att fly när man forfoljer dem. När du åker bil, forändras synvinkeln till nästan allt som du ser vid sidan av dig. Berg och träd försvinner bakåt, dvs i motsatt riktning mot den du själv förflyttar dig i. Men om du har Venus vid sidan, bibehåller planeten samma vinkel hela tiden, alldeles som en forfoljande helikopter skulle ha gjort om den höll sig i konstant läge i fdrhållande till bilen. Har man väl bestämt sig for att en himlakropp är en farkost, blir man alltså lätt övertygad om att den förflyttar sig.
Det finns också en annan sinnesillusion som gör att himlakroppar ser ut att röra sig. Om du sitter i ett mörkt rum och tittar på en liten ljus punkt, ser ljuspunkten ut att röra sig trots att den står stilla. Denna sinnesvilla kallas den autokinetiska effekten. Den har gett upphov till många rapporter om rörelser hos ufon.
De flesta av oss tittar så sällan pa natthimlen att vi lätt kan stå utan förklaring när vi ser något anmärkningsvärt. Även andra planeter än Venus har gett upphov till ufo-rapporter. Detsamma gäller bl a ljusstarka stjärnor, manen i dimma, stjärnfall, satelliter och utbrända raketsteg.