Septuaginta godkändes av katolska kyrkan 1546 och de allmännast använda apokryfiska skrifterna förklarades likvärdiga med övriga texter i Bibeln.
Luther och de reformerta ansåg att de kunde vara nyttiga att läsa, men inte var likvärdiga. Inom protestantismen upptogs endast Judit, Visheten, Tobie, Syrak, Baruk, 1:a och 2:a Mackabéerboken, tillägg till Ester och Daniel samt Manasses bön.