normal
Den Romersk-katolska kyrkan står under ledning av en påve, biskop av Rom, och anses vara identisk med kyrkan som Jesus grundade genom Petrus. (Matt. 16:13-19)
Kyrkorna inom den katolska världen bildar tillsammans en stor organisation med egen ekonomi, egna skolor, klosterordnar, och engagerar sig även i samhällslivet.
Man har ett eget kyrkospråk (latin), samt moraliska och etiska regler som utgår ifrån Vatikanen.
Idag sätts lydnaden och enheten på hårdare krav, framför allt när det gäller kyrkans principer om skilsmässor, abort, preventivmedel och celibat för präster.
normal
Den romersk-katolska kyrkan är äldst och störst av de kristna samfunden. Kyrkan har en obruten tradition från apostlarnas dagar (konkretiserad i kyrkoledningens apostoliska succession).
Den har ca 1 miljard medlemmar. I Sverige, finns ca 145 000.
Dess tyngdpunkt ligger fortfarande i Central- och Sydeuropa med påven i Rom som centrum för en inflytandesfär, som har vidgats tack vare katolska makters kolonisation (Sydamerika, Filippinerna) och kyrkans mission (Afrika).
Kristendomen blev statsreligion i Romarriket år 380. Efter rikets delning 395 kom kyrkan i Östrom (Bysans) att utvecklas till den (grekisk-)¤4¤, som bröt med Rom 867 (definitivt 1054).
I väster växte den romersk-katolska kyrkan till en övergripande kultur- och maktfaktor. Den spelade en viktig roll när barbarfolken civiliserades.
Kyrkan förvaltade delar av arvet från Romarriket och antiken, administrativt och politiskt kunnande ställdes till stamfurstars förfogande, mot vederlag i omvända själar och världsliga privilegier. Statsbildning och kristnande blev därmed nästan samma sak, tydligast kanske i Polen (kristnat 966) och Ungern (973). Senare blev klostren härdar inte bara för fromhet, lärdom och social omvårdnad utan också för teknologiska framsteg.
Kyrkan inneslöt människorna i en religiös och kulturell gemenskap utan motstycke och spred ett vitt mått av bildning bland folket. Dess internationella språk var latinet.
Kyrkans politiska makt och dess anspråk på överhet över staten medförde dock en långvarig kamp mellan påven och kejsarmakten, som kulminerade i investiturstriden på 1000- 1100-talen.
Kyrkan feodaliserades: biskopar och abbotar blev stora jordägare. Detta ledde till motsättningar mellan å ena sidan kyrkoledningen, prelaterna och å andra sidan folket och det lägre prästerskapet, vilket tog sig uttryck i proteströrelser.
När dessa innehöll kätteri slogs de obönhörligt ner (jämför katarer) men försök gjordes också att reformera kyrkan inifrån; många religiösa ordnars uppkomst är förknippade med sådana reformförsök.
Senmedeltidens stora ekonomiska och sociala förändringar ledde till en akut kris. Bland annat väckte den omfattande handeln med avlatsbrev häftig opposition . Kyrkan sprängdes slutligen av den protestantiska reformationen. Inför detta hot samlades tridentinska mötet, som pågick 1545-63 och vidtog reformer och fastslog det katolska lärosystemet. Motståndet mot reformationen framkallade en skärpning av läran i dogmatisk riktning. Grunden lades till motreformationen, som under främst jesuiternas ledning stärkte kyrkan.
Det som den förlorat i Europa kunde den dessutom kompensera sig för i andra världsdelar.
Från och med 1700- talet försvagades katolska kyrkans ställning. Liksom under senmedeltiden kom den att förknippas med ett samhällsskick i utdöende, envåldkungarnas och godsägarnas ancien régime. Voltaires maning Écrasez linfame! (Krossa den skändliga) väckte anklang i vida kretsar.
Behovet att stärka kyrkan drev fram första vatikankonciliet 1869-70, där man bl a antog den omstridda dogmen om påvens ofelbarhet (då han talar te x cathedra).
Ett sekel senare hölls det andra vatikankonciliet (1962-65), som innebar en förnyelse på många områden. Det blev nu bland annat tillåtet att läsa mässan på folkspråket och kyrkan intog en ny positiv hållning till ekumenik och religionsfrihet.
I Latinamerika utvecklades den marxistiskt påverkade befrielseteologin: de fattigas och förtrycktas kamp - även de väpnade - mot orättvisor och utsugning, ses som en kamp för Gudsriket. Riktningens militanta företrädare har upprepade gånger råkat i konflikt med påvestolen.
Katolska kyrkans lära grundar sig på Bibeln men också på den kyrkliga traditionen. Av kyrkomöten, påvar och kyrkofäder, främst Augustinus och Thomas av Aquino, har den i ett fortlöpande 2000- årigt utvecklingsarbete formats till ett sammanhängande system. Kyrkan och dess prästerskap, som lever i celibat (obligatoriskt för präster, munkar och nunnor från 1000-talet), förmedlar Guds nåd genom de sju sakramenten: dop, bot, konfirmation, nattvard, äktenskap, prästvigning och de sjukas smörjelse (sista smörjelsen).
Höjdpunkten i mässan är nattvarden, då brödet och vinet anses förvandlas (transsubstantieras) till Kristi kropp och blod.
Regelbunden bikt (en del av botens sakrament) och kommunion (nattvard), helgon- och Mariakult är levande delar av fromhetslivet.
Helgonen betraktas som viktiga förbindelselänkar mellan Gud och människorna och som vördnadsvärda förebilder. Människans aktiva medverkan vid frälsningen betonas, liksom skapelsens enhet av andligt och materiellt, vilket ger konkret påtaglighet åt riter och sedvänjor.
Den katolska sexmoralen är sträng med förbud mot abort, skilsmässa och preventivmedel. I våra dagar har man på vissa håll börjat kräva en uppmjukning av förbuden liksom en omprövning av prästernas celibat och av kvinnoprästfrågan.
normal
Katolska kyrkans bud är följande:
1. Fira söndagen som Herrens dag (Apg. 20:7)
2. Delta varje söndag i den heliga mässan (Hebr. 10:25)
3. Bruka altarets och försoningens sakrament (1Kor. 11:28)
4. Avstå från något på fredagen (Mark. 2:20)
5. Ta personligt ansvar för din församling (2Kor. 8-9)
normal
Barmhärtighetens verk är enligt katolska kyrkan:
Ge mat åt hungrande
Ge dryck åt törstande
Kläda de nakna
Ge husrum åt främlingar
Besöka sjuka och fångar
Verka för frihet åt fångar
Begrava döda
Undervisa okunniga
Råda villrådiga
Trösta bedrövade
Tillrättavisa syndare
Förlåta oförrätter
Bära orättvisor
Bedja för levande och döda, och för förföljare
Den kristna kärleken är konkret, om den är äkta. I barmhärtighetsverken tjänar man Kristus i våra bröder (Matt. 25:35-40).
