Ett avsnitt ur Göran Grips bok Allting finns (Forum 1994).
Kommentar: Här finns en klar koppling till Silvametoden
Allting Finns: Utdrag
Göran Grips beskrivning av Labbet, ur boken Allting Finns
Alias: allting finns: utdrag
normal
normal
Labbet
Daniel Muller lärde mig nå ner i labbet.
Man sluter ögonen, räknar sakta ner sig från tio till ett och åker hiss neråt. Vid ett är man nere i labbet, den plats inom sig där man kan ställa till rätta saker och ting inom sig själv, få kontakt med andra människor och avlägsna platser och under vissa omständigheter påverka vad som kan hända.
Två gånger om dagen gick jag ner i labbet. Daniel hade hjälpt mig att installera mina två rådgivare, en kvinna och en man. Kvinnan presenterade sig till min häpnad som den Heliga Birgitta och mannen, som först var osynlig och som så småningom visade sig vara en äldre, nästan skallig man med vänlig utstrålning, talade inte om vem han var.
Nere i labbet kan man be om råd, söka lösningar på problem och mycket annat. Men labbet lever också sitt eget liv bortom ens vilja och bortom ens egen uppfinningsförmåga.
Agneta och jag hade bestämt oss i december för att separera, och jag satte igång med att söka efter en lägenhet. Jag ville inte sätta mig i skuld för en bostad, och därmed var det svårt att få tag på något. Jag svarade på några annonser och bad sjukhuset om hjälp utan resultat. Efter ett par månaders misslyckade försök, medan Agneta blev alltmer irriterad, bestämde jag mig för att försöka ordna en lägenhet via labbet. En dag i mars gick jag ner i labbet och tänkte ut vad jag ville ha för lägenhet: tre rum, öppen spis, arbetsrum med fönster åt norr, så att jag skulle kunna arbeta med datorn utan att bli störd av solen, trevlig utsikt, bra stadsdel, skaplig hyra. Jag satte igång att koncentrera mig på en sådan lägenhet, försökte se den framför mig, lockade och ropade på den. Samtidigt var jag noga med att inte investera några förhoppningar eller någon prestige i den.
Efter ett par veckor hade inte någon lägenhet dykt upp, och det slog mig att Daniel hade sagt att man måste vara mycket konkret för att sådana här saker ska fungera. Jag måste bestämma mig för ett datum, tänkte jag en dag medan jag var nere i labbet. Den 15 april, drämde jag till med. Den 15 april ska jag få den här lägenheten.
I flera dagar koncentrerade jag mig på 15 april och lade det till listan på alla de andra önskemålen. Efter någon vecka såg jag i almanackan att den 15 april var påskdagen. Inte skulle väl någon erbjuda mig en lägenhet på påskdagen. Och för övrigt jobbade jag hela påskhelgen.
Strax före påsk frågade jag i labbet om det var något särskilt jag måste göra för att få lägenheten. Jag fick beskedet att jag skulle fråga.
Redan helgen före påsk frågade jag alla mina arbetskamrater om de kände till någon ledig lägenhet åt mig. Det var det ingen som gjorde.
Sen kom påskhelgen och redan på påskafton började jag fråga mina arbetskamrater efter en lägenhet. Framåt eftermiddagen hade jag frågat allesammans utan resultat.
Så kom påskdagen, den 15 april. För ordningens skull frågade jag mina arbetskamrater omigen och lägenheten och fick naturligtvis inget napp.
Tjugo i fem, strax innan jag skulle gå hem, ringde en sköterska efter mig och bad mig komma och söva. Söva? Men vi hade ju redan sövt sista patienten. Nej, det fanns en kvar.
Medan vi sövde ner patienten sa undersköterskan någonting på skoj till mig på vilket det passade bra för mig att svara:
- Och du har förstås ingen lägenhet som jag kan få flytta in i?
Hon skrattade, men brydde sig inte om att svara, för jag hade redan frågat henne om lägenhet två gånger den dagen.
Men i ett hörn stod en medicine kandidat som jag tidigare växlat några ord med, som sa:
- Jag känner en kille som snart ska flytta ur sin lägenhet. Det är en stor tvårummare. Med öppen spis. På Norrlandsgatan.
Jaha, tänkte jag, utan triumf och egentligen utan förvåning. Här kommer den. Tack!
Nu bor jag här. Den är inte exakt som jag beställde den, men jag är inte missjöjd. Det är bara två rum. Och arbetsrummet ligger inte rakt i norr utan i nordväst, men solen stör mig inte och det är huvudsaken. Och det finns öppen spis, utsikten är fin och hyran dräglig.