Påståendena om en mystisk tankekraft som påverkar materian fick ny aktualitet vid mitten av sjuttiotalet. Då framträdde den här mannen i en mängd TV-program över hela västvärlden. Uri Geller, född i Israel 1946, gjorde gällande att han kunde påverka omgivningen på magisk väg.
En av hans manga förmågor är att få en kompassnål att ändra riktning. Han kan göra det med kompasser som andra tillhandahåller, och som han alltså inte själv har kunnat preparera.
Detta har dokumenterats pa film. Efter noggrann kontroll av att han inte hade någon dold magnet i händerna började Geller föra händerna fram och tillbaka över kompassen. Han upprepade detta flera gånger utan att nålen rörde sig. Men så småningom, med stor ansträngning, lyckades han, och nålen rörde sig.
Till en början satt Geller stilla med huvudet, men så smaningom lutade han sig ned över kompassen. Så fort huvudet rörde sig i förhållande till kompassen, började kompassnalen att röra sig. De skickliga handrörelserna fungerade som avledande manövrar, och gjorde att man inte lade märke till huvudrörelsen.
Trollkonstnärer som såg detta kände igen ett gammalt bekant trick, nämligen att gömma en magnet i munnen eller i kläderna vid halsen. Bland dem som skulle kontrollera Geller vid dessa tillfällen fanns inga skickliga trollkonstnärer, eftersom han vägrar att framträda under kontroll av sådana. Därför hade man endast letat efter magneter i händerna och pa armarna, som är ungefär de sista ställen som en trollkonstnär skulle gömma dem på.
Det finns också andra metoder än den Geller uppenbarligen använde. Man kan t ex gömma magneten vid det ena knäet, eller i skon, som bilden visar. Med den metoden har manga trollkonstnärer före Geller utfört samma trick, och ofta bättre än vad han gjorde det. De allra flesta har dock haft den goda smaken att inte framställa det de gör som nagot annat än illusionsnummer.
För de flesta människor framstod Gellers kompasstrick som nagot nytt och spännande. För trollkonstnärer som arbetat med samma typ av trick var det gammalt och välkänt. De reagerade pa hans pastaende att det han gjorde var övernaturligt ungefär som allmänheten skulle ha reagerat om han hade dragit fram mynt ur öronen pa folk och sagt att detta var övernaturligt.