Den engelske naturforskaren Charles Darwin föddes i Shrewsbury 1809 och dog i Down 1882. Fadern var läkare och Chales studerade först medicin, sedan teologi, innan han fördjupade sig i det han verkligen var intresserad av - zoologi, botanik och geologi.
1831 fick han möjlighet att följa med marinens fartyg Beagle på en världsomsegling. Han ägnade sig då åt zoologiska och geologiska studer, och framför allt blev hans iakttagelser av djurlivet på Galápagosöarna avgörande för hans senare utvecklingteorier. Vid denna tid delade han den gängse uppfattningen att arterna var en gång för alla givna sedan skapelsen. Det fanns dock redan då naturforskare som ansåg att arterna kunde förändras och utvecklas, utan att de hittat någon godtagbar förklaring (t.ex. fransmannen Lamarch).
På Galápagosöarna hade Darwin sett att finkfåglarna skilde sig på de olika öarna, framför allt genom variationer i näbbens form. Det verkade osannolikt att dessa i övrigt så likaartade fågeltyper skulle ha uppkommit var för sig, det var troligare att de härstammade från en gemensam typ. När Darwin bearbetade materialet från resan - något han höll på med i ett par decennier - frågade han sig vad det var som bestämde urvalet i naturen, dvs. motsvarigheten till de artförändringar man kunde konstatera vid husdjursavel. Varför fördes vissa egenskaper vidare och inte andra?
Delvis inspirerad av Malthus kom Darwin fram till att det var kampen för tillvaron som bestämde urvalet. Det fanns stora ärftliga variationer inom arterna, och naturen ordnar ett stort födelseöverskott. Därigenom uppstår ett naturligt urval: den som är bättre rustad överlever, den sämre rustade går under. Sina teorier lade Darwin fram 1859 i On the origin of species (Om arternas uppkomst genom naturligt urval, sv. övers. 1871). De vidareutvecklades sedan i ett verk som innehöll hans ärftlighetsteori 1868 och i Människans härledning och könsurvalet (1871, sv. 1871).
Darwins utvecklingslära, darwinismen, fick ett enormt inflytande och är idag med vissa modifikationer allmänt accepterad. Då den framlades rönte den mycket kraftigt motstånd, särskilt i kyrkliga kretsar. En våldsam diskussion utbröt i hela världen. Det var särskilt tanken på att utvecklingslagarna också gällde människan och att vi kunde räkna släkt med aporna - ja kankse härstammade från dom - som väckte anstöt. Darwin själv, en fridsam och mycket självkritisk person, levde som privatforskare på sitt lantställe i Kent och deltog inte i striden, som fördes främst av hans anhängare Thomas Huxley i England och Haeckel i Tyskland.