Bibeln (Jes.26:19) beskriver dagg som upplivande och föryngrande ty din dagg är en ljusets dagg, och jorden ska giva igen de avsomnade. Under antiken tolkades daggen som spår efter gudarnas budbärerska Iris eller efter morgonrodnadens gudinna Eos. Under medeltiden (Jes. 45:8) var dagg en profetia om Förlossaren.
Dagg och regn har nästan alltid förknippats med välsignelsens nådetecken. Dagg från himlen (lat. ros coelestis) är i alkemiska bildvärlden symbol för utvecklingen mot de vises sten: Sålunda är vår materia vårt daggvatten, fett, luftigt och tungt, men kan också påträffas ovanför jorden... kommer från en himmelsk jordväxt och indirekt från djuren och växterna... (artikeln om de vises sten i Hermetisches ABC 1779).
Här åsyftas ursubstansen materia prima i dess aggregationstillstånd som vatten, för att efter fixeringen bli gripbar (jfr. salt).
I den alkemiska Mutus liber (Stum bok 1677) finns en allegori om dagg insamlat med hjälp av tygstycken. I kyrklig symbolik är himmelsk dagg en nådagåva för uttorkade själar från den helige Ande.