En robust maka till herr Herrlinger i Grossgartach sökte i februari 1829 upp Dr Kerner för att hos fru Hauffe få råd angående anfäktelser som hon blivit utsatt för.
Hon talade om att hon var helt frisk.
Hon hade inga bekymrar.
Hon hade inga tankar på fria själar.
En natt 1818 medan hon låg och sov väcktes hon plötsligt av ett tryck över sin kropp.
Hon såg därvid en grå manlig skuggestalt utan huvud luta sig över henne.
Hon hörde honom säga:
Kära!
Kära!
Befria mig!
Med förskräckelse ropade hon:
Nej!
Nej!
Det gör jag inte!
Hon sprang ur sin bädd till makens.
Hon väckte honom för att visa honom synen.
Dock.
Den hade redan försvunnit.
De talade på morgonen med hennes fader som förebrådde henne att hon inte visat själen tillmötesgående beträffande dennes begäran.
Hon lovade att hjälpa själen om den visade sig på nytt.
Efter några veckor kom andeuppenbarelsen åter.
Den sade:
Kära!
Kära!
Håller du nu ditt löfte?
Hennes förskräckelse vid den första synen överträffades nu när själen tycktes känna till hennes samtal med fadern.
Hon ropade:
Nej!
Nej!.
Det kan jag inte!
Från den tiden upprepade själen allt oftare sina besök.
Den kunde bara ses av kvinnan själv.
Dock.
Andra i omgivningen kunde höra bultande i väggarna.
Slag som av risknippen på bordet.
Prassel av papper.
Hon kunde allt tydligare varsebli varelsens huvudlösa gestalt.
En gråvit gestalt liknande en skugga.
Mitt under hennes arbete drog det i hennes rock.
När som helst utan föregående tankar på uppenbarelsen kunde hon plötsligt känna ångest.
Hon förstod då att varelsen var i närheten.
Hennes hälsa led av dessa plågor.
Familjen beslöt att flytta över till ett annat hus i närheten.
Dock.
Mannen följde efter.
Han plågade henne som förut.
Fyra år bodde de i det hus de flyttat till.
Dock.
De återvände till sitt förra hus på inrådan av fadern.
Dock.
Mannen följde efter.
En natt ingav mannen henne under en dröm uppmaningen att gräva på ett bestämt ställe i deras stall.
Ty.
Där skulle hon finna ett tecken.
Hon försummade inte att följande morgon leta rätt på stället.
Hon fann det.
Hon grävde där.
Hon fann några fot under jorden två stycken av en sönderbruten ihålig järnkula.
Upprepade gånger föresatte hon sig att tala med mannen.
Dock.
Hon vågade aldrig.
På hennes begäran gav nu fru Hauffe henne en amulett med magiska skrivtecken att hänga runt halsen.
Från den stunden upphörde hemsökelserna helt.