Folklig läkekonst avser främst sådan som utövats före den vetenskapliga medicinens uppkomst eller av sådana som genom muntlig tradering och liknande erhållit kunskap om läkekonst som i jämförelse med den 'konventionella' medicinen kan ses som högst alternativa metoder.
Här kommer den klassiska 'kloka gumman' in. Beundrad och fruktad för sina kunskaper, med blandning av medicinalväxter, galdrar, talismaner, exorcism och så vidare. Genom sin särskilda kunskap om örter och annat, utprövad och finslipad över generationerna kunde hon säkert bota en hel del, kanske med hjälp av placebo-effekter i form av ritualisering av botandet och liknande.
Man kan gott anta att mycken medicinsk kunskap gick förlorad med införandet av kristendomen, då en del verksamheter säkert ansågs kätterska eller ogudaktiga, och i stort kan sägas att den folkliga läkekonsten i många fall var bättre än den institutionaliserade, som förr snarare försökte lindra symptom än bota åkommor, medan örtkunniga ute i byarna förmodligen visste vad som hjälpte mot både sjukdom och symptom.
Som exempel kan nämnas gråsalva, som var ett universalpreparat inom modern europeisk läkekonst under flera hundra år. Gråsalvan bestod av kvicksilver löst i fett och smordes på för både det ena och det andra. Naturligtvis var detta inte särskilt nyttigt och ofta dog patienter efter längre behandling.
Liknande tilltro till moderniteter kan man se under 18- 1900-talet, då radioaktiva ämnen användes vårdslöst till de mest skilda saker, bl.a. för att ta bort vårtor och till 'allmänt stärkande' mixturer.