normal
Det kan knappast ha undgått någon som är intresserad av paranormala fenomen att det under senare år har förekommit häftiga angrepp ibland dåligt underbyggda från trollkarlar som The Amazing Randi som hävdaratt många av de mest slående rönen inom parapsykologi beror på fusk. Man har antytt att parapsykologer lätt kan duperas. Det som är mindre känt är att detta har haft ett positivt utslag i form av ett samarbete mellan parapsykologer och de som har en yrkeskunskap i magi och dupering. Det är långt ifrån alla trollkarlar som forkastarparapsykologi. Många har engagerat sig i ämnet och även Randi har ett par gånger synts på parapykologi-konferenser och hållit sig rumsren. Det har t.o.m. hänt att en fruktbar dialog med honom har kommit till stånd.
Den senaste boken är ett Iysande exempel på hur denna kunskap om magi och dupering blivit en del av den basala kunskapen som den seriösa parapsykologen bör forvärva. Boken är skriven av Richard Wiseman och Robert Morris. Robert Morris är säkert känd for läsaren som Koestler Professor i parapsykologi vid Edinburghs universitet. Richard Wiseman är både yrkestrollkarl och parapsykolog som redan inom tre-fyra år efter avklarad doktorsexamen har blivit Senior Lecturer (ungefär professor) i psykologi vid Hertfordshires universitet. Wisemans succé beror inte minst på att han har ett rykte för att kunna inskaffa forskningsanslag. Den aktuella manualen är ett exempel på denna foretagsamhet (som nu inte bara uppmuntras vid brittiska universitet utan krävs) i och med att Wiseman Iyckades få stöd av John Björkhems minnesfond for att trycka den.
Manualen är en bra och systematisk kunskapskälla for forskare som vill utvärdera en försökspersons påståenden att besitta paranormala förmågor. Säkerhetsåtgärder beskrivs for att ta hand om dem som forfattarna kallar pseudopsychics (ungefar charlataner). Manualen går principiellt igenom olika sätt att fuska genom att t. ex. byta ut målbilden mot en annan att påverka de barriärer som forsöksledarna sätter upp for att hindra kommunikation. Mycket av vad som står i manualen är egentligen sunt förnuft men kan behövas för dem som inte redan är insatta i de områdena.
Manualen har brister i att den praktisk taget inte säger någonting om hur trollkonster används for att åstadkomma falska prestationer: den avslöjar inget om de metoder som används. Uppenbarligen är sadant strängt hemligstämplat inom dessa kretsar som en yrkeskunskap så att de parapsykologer som vill gardera sig mot fusk far söka sig till mera specialiserade källor inom magi och trollkonst . Nagra har gjort det; hur många visste att Mark Hansel Daryl Bem James Alcock och även Robert Morris och Adrian Parker kan trolla lite?
normal
Summary
It can hardly have escaped anyone who is interested in research on paranormal phenomena that there have beensome severelyworded attacks from magicians and illusionists such as the Amazing Randi. They assert that the most impressive results in parapsychology are due to fraud. The implication is that parapsychologists are easily duped. What is not public knowledge is that this has had a positive effect in the form of a constructive dialogue between parapsychologists and professional magicians. Far from all magicians reject parapsychology and even the Amazing Randi has been seen at least a couple of times to grace parapsychological circles and behaved well enough so that a constructive dialogue could take place.
The current book is an impressive exaunple of how this knowledge of magic and deception is in the process of becoming part of the essential knowledge of professional parapsychological researcher. The book is written by Richard Wiseman and Robert Morris. Robert Morris will be known to the reader as Professor of Parapsychology at the University of Edinburgh. Richard Wiseman is both amagicianand parapsychologist who already withinthree or four years of obtaining his doctorate became Senior Lecturer in Psychology at The University of Hertfordshire. Wiseman s success is not in the least due to his reputation for obtaining research grants. The current manual is such an example of his enterprise (which isnot onlyencouraged byBritishUniversities but demanded) in that Wiseman succeeded in obtaining the support of the John Bjorkhem Memorial Foundation.
The manual is a reliable and systematic source of knowledge for researchers who wish to evaluate a subject s claim to possess paranormal abilities. Security precautions are described which would enable the researcher to deal with so-called pseudo psychics. The manual describes in principle the ways in which cheating can occur such as by changing one target for another and penetrating the barriers erected in order to prevent communication. Much of which is written there is actually common sense but it is nevertheless good to have this written down for those who are unfamiliar with this field.
Where the manual does have shortcomings, concerns just the nature of the illusionary tricks themselves: it reveals nothingabout these methods. Evidently here are strict rules about breaking secrecy of professional knowledge in this area so that those parapsychologists who really wish to gain knowledge in this area must seek out specialised sources. Some people actually have done this: Mark Hansel Daryl Bem and James Alcock are some names that come to mind and even Bob Morris and Adrian Parker have been known to do some magic tricks.
