I tidningen Sökaren år 1973 berättade två studenter från Göteborg om en märklig upplevelse som de nyligen hade haft i ett tempel i Shivapur nära Bombay, Indien.
I templet förvaras några stenklot, av vilka det tyngsta väger över 60 kilo. Sju män (kvinnor tillåts inte delta) sätter sig runt en sådan sten, och alla ska röra vid stenens undersida med ett finger. På en given signal ropar de sakta och med stark röst: Qmar ali darvesh. Då lyfter stenen sakta högre och högre, tills den vid sista stavelsen var uppe i höjd med våra huvuden, som de båda studenterna beskrev sin upplevelse. Ingen tyngd, endast ett svagt tryck kändes på fingret.
Andra besökare har bekräftat att man inte känner någon nämnvärd tyngd från stenen. Ingen av de sju behöver vara förknippad med templet, eller på annat sätt invigd, för att stenen ska lyfta.
Liksom det f_nns synvillor och hörselvillor, finns det också illusioner i muskelsinnet, dvs i vår uppfattning av hur spända musklerna är. Detta kan du enkelt konstatera genom att ställa dig i en nagorlunda smal dörröppning. Hall båda armarna raka och tryck dem ganska hårt ut mot respektive dörrkarm. Stå så en halv minut. Blunda sedan, och gå bort från dörröppningen. När du öppnar ögonen, ser du att dina armar har flugit upp ett stycke i luften. Några av dina muskler är kontraherade trots att du själv har en känsla av att de är avslappnande.
Undret med stenarna i Shivapur beror på ett besläktat fenomen. När de sju personerna sätter sig runt stenklotet, och alla ska hålla pekfingret mot stenen, måste var och en trycka med viss kraft mot stenen - i synnerhet som stenen säkert får en tendens att rulla i än den ena, än den andra riktningen. Ju mer alla trycker, desto mer rullar stenen, och snart har de (sig själva ovetande) gemensamt utövat den fysiska kraft som behövs för att lyfta stenen. Efterhand som stenen lyfter kommer den riktning i vilken fingrarna trycker att ändras, som bilden här nedan visar. Fingrarnas kraft utnyttjas därmed allt effektivare till lyftet, och stenens rörelse sker med god acceleration.
Det finns en annan variant på samma under. Den tillämpades av franska skolflickor redan på 1660-talet. En person sätter sig i en stol. Fyra andra ställer sig runt henne. Ovanpå hennes huvud staplar de sina åtta händer, och trycker lätt nedåt. Någon räknar långsamt till tio. Vid nio släpper de taget. Vid tio stoppar två av dem sitt högra pekfinger i den sittande personens armhålor, och de andra två i knävecken. Utan svårighet kan de lyfta henne med fyra fingrar, och hon känns förbluffande lätt.