Psykologen Janet Mitchell, som arbetade tillsammans med Osis, hade en serie undersökande sessioner med Swann. De gick ut på att ta reda på om han i exomatiskt tillstånd kunde identifiera föremål som befann sig utanför hans normala synfält. Swann satt i ett rum med svag takbelysning. Mängder av elektroder var fästade vid hans huvud och förbundna via trådar med ett mätinstrument i ett rum bredvid. På en hylla som hängde 60 cm nedanför taket och ungefär tre meter ovanför golvet låg olika föremål (som byttes från session till session), t ex ett paraply, ett äpple, en sax, ett kors, en svart läderportfölj, tryckta bokstäver och siffror och färggranna geometriska mönster klippta i papp.
Swann hade, på grund av alla trådar som var fästade vid hans kropp, mycket begränsad rörelsefrihet. Mitchell höll hela tiden uppsikt över eventuella förändringar i hjärnans aktivitet, andningen och blodtrycket. Swann beskrev ur olika synvinklar de föremål han trodde han såg när han lämnat sin kropp och ritade också av dem. Resultatet var imponerande. Vid vissa tillfällen kunde Swan rita av nästan exakt vad som låg på hyllan. Det enda undantaget var föremål han sa han inte kunde se på grund av den vinkel han befann sig i eller att ljus och skugga föll på ett visst sätt. Han hade också svårt att identifiera siffror och bokstäver annat än som olika former. Men till och med dessa misslyckanden var uppmuntrande, tyckte forskarna, eftersom de tydde på att Swann faktiskt såg från en plats utanför sin kropp och att det inte rörde sig om någon form av utomsinnlig varseblivning, vilket enligt forskarna inte skulle ha påverkats av visuella hinder.
Efter ett antal experiment blandade man åtta uppsättningar föremål och teckningar och gav dem till psykologen Boneita Perskari, som inte visste något om experimentet, för att hon skulle sortera dem och para ihop dem. Hon lyckades till slut para ihop alla föremål med Swanns teckningar. Enligt Janet Mitchell fanns det statistiskt sett bara en chans på 40000 att uppnå ett så perfekt resultat. Vid de tidpunkter då Swann sagt att han lämnat kroppen, hade instrumenten som mätte aktiviteten i hjärnan mätt upp mindre och snabbare rörelser i de delar av hjärnan som har med seendet att göra.