normal
Hagtorn är en buske med vassa taggar och vackra, vita blommor. Får den växa kan den bli ett stort träd. Växer det Hagtorn i närheten av Din bostad kan Du plocka blommorna i början av blomningssäsongen maj-juni. Annars kan Du köpa torkade Hagtornsblomster i en örthandel och förvara dem i påsar av papper eller linne.
Hagtorn normaliserar blodtrycket genom att reglera hjärtfunktionen. Längre tids användning sänker blodtrycket. Den är bra för ett ålderssvagt hjärta.
Hagtorn hjälper också mot nervositet och sömnlöshet. Ett extrakt av blommor och blad verkar sammandragande och stimulerande, särskilt på fel och oren hud. I badvattnet verkar Hagtorn avslappnande.
Släktnamnet crataegus kommer av det grekiska ordet krathos, styrka, och hänvisar till det hårda träslaget. Trots de vassa taggarna förknippades Hagtorn i det gamla Grekland och Rom med hopp, äktenskap och barn.
Hagtorn är symbolen för hopp och hör ihop med Hymen, bröllopsfestens och äktenskapens gud. Romarna lade Hagtornsblad i vaggan hos nyfödda barn för att jaga bort onda andar.
I medeltidens Europa hade Hagtorn ett helt annat rykte. Den betraktades som en olycksplanta, och togs Hagtornskvistar eller grenar in i ett hus tgrodde man att det varslade om döden för en medlem i hushållet. Man trodde också att häxor förvandlade sig till Hagtornsbuskar på Varlborgsmässonatten.
Denna ört skänker glädje och lycka i arbetet och familjelivet. Eftersom detta täcker en stor del av människans intressen är det lättförståeligt att Hagtorn huvudsakligen haft gott rykte som magisk växt.
normal
Hagtornens magiska gåva till Dig
Den europeiska Hagtornen kallas ibland på engelska för May, då kung och drottning May dödades på hösten enligt den keltiska mytologin, och därför ofta associeras med död, hopp och återfödelse.
Ingår i ritualen Sängrening, och som ingrediens i Hemmets Brygd.
UPPHOVSRÄTT ©
Enligt lag om upphovsrätt av den 30 december 1960 är ändringar eller omskrivning av innehållet i denna text, helt eller delvis, förbjudet utan medgivande av författarinnan Zorna, eller Zornas Utbildnings Centrum. Förbudet gäller även varje form av mångfaldigande genom tryckning, kopiering eller bandinspelning.
normal
N. Hagtorn. F. Oraphilaja.
Cratægus står mycket nära Sorbus, men skiljer sig därifrån genom tjock, benhård vägg hos de i äpplefrukten inneslutna rumen, varigenom bildas ett stenäpple, fig. 5.
Under namnet hagtorn innefattas i Sverige åtskilliga arter, som ännu i dag, mer än halftannat sekel efter Linnés Flora suecica och Species plantarum, äro ofullständigt kända av landets botanister. Den här avbildade arten kan anses närmast motsvara Linnés oxyacantha och fick därför behålla detta namn hos österrikaren Jacquin, då han som en särskild art utbröt C. monogyna . Bland nordens Vratægusformer är C. oxyacantha utmärkt av tämligen styva och glansiga blad med korta, ofta avrundade flikar och dubbelsågad bladkant med något trubbiga sågtänder. Dess blomma har, liksom Sorbus, 2-3 stift och dess frukt innehåller 2 eller 3 stenar av oregelbunden form. Foderbladen äro kortare och trubbigare än hos våra andra hagtornsarter, vilket bäst synes på frukten.
De vilda Vratægus-arterna gå i Sverige ej nordligare än till Dallven och hålla sig mes i ekens närhet. I Svealand äro de här och där ymniga på sydsidan av ekbackarna, men ses sparsammare och lågväxtare på den kallare och fuktigare nordsluttningen. I de sydligare landskapen äro de mindre nogräknade och växa än i lövskogarna, än på backar och åkerkanter, än på strandklippor m. m. Som odlade särskilt i häckar, visa de sig mycket härdiga och tåla att tuktas genom klippning, vilket dock mest gäller C. monogyna (av utländskt ursprung). I vilt tillstånd bliva de små träd, några m höga, av täck och behagfull form. C. oxyavantha står dock främst i täckt behag; den liknar till form och förgrening närmast en ek i miniatyr, och den lilla trädkronan med sina tätsittande, djupt gröna, kullriga, skinande blad, vart och ett av en konstnärlig fulländning, som vår avbildning tyvärr ej förmår motsvara, skall säkert i mångens ögon taga första priset vid skönhetstävlingen mellan de många ädelt vackra formade småträden och buskarna i våra lundar. Och denna vackra grönska förhöjes lika mycket av de snövita kronbladen under försommaren, som av de blodröda frukterna under senhösten. På öppna platser blir hagtornen ej högstammig, utan busklik.
Liksom hos de föregående pomoiderna är även hos hagtornsarterna veden mycket hård, seg och fin, så att den duger till redskap med stark påkänning, t. ex. blocktrissor, skruvar och kugghjul; också jämnställes den nästan med buxbom och liknar ebenholts om den svartbetsas. De späda bladen duga till tesurrogat och barken till gulfärgning.
