Hatten är långsträckt konisk med tydlig spetsig puckel i toppen. Tandad i kanten. Blir 1 - 1,5 cm bred och är klibbig, hygrofan, i väta lätt strimmig, mörkt brun, ofta med oliv ton, i torka blekare, lergul. Skivorna är urnupna till vidvuxna, först blekt olivbruna, sedan purpurbruna med vit egg.
Foten är tunn och ofta böjd, 5 - 12 cm hög, 1 - 2 mm tjock, blek, glänsande, ofta med en mer eller mindre blågrön ton i den nedre delen.
Sporer svarta, ovala 12 - 15 x 6 - 9 mikrometer med en stor por i toppen. Svampen växer bland gräs på betersmarker, gräsmattor och vägkanter, helst på välgödslade ställen. Förekommer i Sverige från Augusti till Oktober.
De mörka fuktiga exemplaren bleknar till ljust lergult när de torkar. Förväxlingsarter: Det finns många småsvampar i gräsmattorna och det gäller att vara helt säker på att man funnit rätt sort.
Många småsvampar är ytterst giftiga. Men när man väl lärt känna Toppslätskivlingen är det inga problem bara man är noggrann.
Varje svamp man plockar måste undersökas. Skivorna på undersidan ska vara mörkbruna och ha en annorlunda färg än hatthuden. Det finns svampar som liknar Toppslätskivlingen men som har rödbruna eller helvita skivor. Dessa kan tillhöra det giftiga släktet Hättingar. De svampar som är lättast att ta fel på är troligtvis Gul Kragskivling eller olika Brokskivlingar. Inga av dessa är dock giftiga.