Historik
Sedan urminnes tider har människan sökt botemedel i naturen mot sjukdomar, och det har till modern tid framförallt varit från växtriket man hämtat dem. Vi har naturligtvis ingen kunskap om den förhistoriska människans läkeväxter, hur de insamlades, tillreddes och användes, men vi kan få en viss uppfattning därom genom att se på hur nu levande naturfolk går till väga. Hos naturfolken uppfattas sjukdom som en straffdom från vredgade gudar och onda demoner, och samma uppfattning hade forntidsmänniskan. Botemedlen var dels naturmediciner av olika slag, dels rituella handlingar som skulle blidka gudarna och driva bort demonerna. Medicinmannen, som utövade denna verksamhet, troddes besitta övernaturliga krafter och var både läkare, präst och trollkarl. Allt i naturen som tedde sig ovanligt eller främmande genom sin lukt, färg, form eller sällsynthet tillskrevs märklig läkekraft och användes som läkemedel. Men människan hade också redan för tusentals år sedan, liksom naturfolken i våra dagar, en överraskande grundlig kunskap om växternas medicinska egenskaper och användningsområden. Genom de erfarenheter man gjort visste man vilka växter som var giftiga och vilka som kunde användas som läkeväxter. Många växter som i olika delar av världen sedan årtusenden brukats som läkemedel används ännu i våra dagar. De europeiska har vi till stor del fått i arv från de första kulturfolken runt Medelhavet och i Främre Asien, och det är läkekonstens utveckling hos dessa folk som fångar vårt intresse.