Jag går barfota överallt och hela tiden. Jag älskar det. Det har blivit en livsstil. Att gå barfota är inte bara skönt, bra för rygg och knän utan också KUL!
Vi barfotafolk känner marken under oss när vi går, skillnaden mellan våt jord och solvarm asfalt eggar oss. Grus eller hårda skarpa klippkanter intresserar oss! Undrar om kullerstenen där är varm eller kall!? En underbar närhet som skärper sinnena. I början är man nog lite nojig på glas och vassa stenar, och med all rätt det gäller att vara försiktig - men till slut utvecklas en slags intuitiv känsla och fötterna börjar se med egna ögon - rätt var det är tar man ett långt steg, eller går en 45 graders sneddning och undrar: varför? Jo där låg det en glasbit och blänkte i solen, foten såg, kroppen följde efter.
Fördelarna är många - många fler än fördomarna tack och lov.
Barfotafolk är inte mer ohygieniska än vanliga männ-i-skor utan tvättar ofta sina fötter ett par gånger om dagen (eller helt naturligt när vi går i daggvått gräs eller efter en överraskande, sval och för fötterna förfriskande regnskur) - hur ofta tvättar du dina skor? Barfötter svettas och luktar inte illa, det gör bara instängda tår. Skavsår slipper vi också :)
Det är heller inte olagligt (som många försöker få oss att tro) utan man har full rätt att gå med bara tår var man vill; på restauranger, bion, McDonalds eller i kyrkan.
Osunt är det heller inte - fötterna mår inte bra av att stängas in i varma strumpor och täta skor där fotsvamp och skavsår trivs. Fötterna luftas, musklerna blir starkare och det är ju ett sammelsurium av nyttiga akupunkturpunkter under fötterna, fråga vilken zonterapeut som helst!
Jag har gått barfota i många år och njuter varje steg. Nåja, kanske inte fullt så kul i den norrländska -40C vintern med snö upp till midjan, så då är det sko och sockor på. Eller då jag i Indien klev ner i ca 2 kilo koskit en mörk natt. Men å andra sidan, hade jag haft skor på hade de nog varit förstörda foten tvättade jag raskt ren.
Ett tag hade jag till och med så starka fötter att jag utan problem kunde knastra iväg över krossat glas - men efter en svag svacka under pårådan/grym manipulation från känslig kvinna, filade jag bort elefanthuden och mina dunderfötter blev bäbisfötter igen och jag fick börja om från början. Nu börjar det gå till sig som man säger och jag ser fram emot många härliga barfotadagar!
Mvh,
Thomas
barfotafilosof