På julnatten 1828 visade sig för fru Hauffe tre manliga och en kvinnlig gestalt.
Dessa gjorde åtbörder som till dans.
Hon sade då till dem:
Är ni verkliga djävlar som på detta sätt vill vanhelga den heliga natten.
Då försvann de alla.
På trettondagshelgen på slaget tolv visade sig dessa själar åter.
De började sin dans.
Fru Hauffe såg på dem några minuter.
Därpå befallde hon dem att stå stilla vilket de på ögonblicket gjorde.
De stod stirrande på henne.
Hon ropade till dem:
Har ni det så väl att ni måste dansa på en sådan helig dag?
Eller skall detta betyda att ni frambär lov och tack till er Förlossare, den korsfäste?
Då jämrade sig själarna.
De bad henne låta dem vara.
Fru Hauffe frågade dem om de inte hade någon önskan att närma sig Gud?
De svarade att deras syndabörda fortfarande tynger dem.
Hon svarade dem, att genom Kristus den korsfäste kunde de bli saliga.
Vad önskade de egentligen av henne?
Hon bad dem lämna henne i fred.
Då försvann de.
Natten till den 14 januari kom de åter.
De blev stående stilla vid dörren,
De såg frågande på fru Hauffe.
Hon sade:
Lovat vare den korsfästes namn!
De instämde alla med ett ja.
De försvann.
Ännu en månad visade de sig under vissa nätter.
De dansade inte mer.
De önskade blott att få höra något religiöst från fru Hauffe.
Hon gick dem till mötes med undervisning och bön.
Dock.
Detta försvagade henne så mycket att hon förklarade för dem att hon inte längre kunde ta sig an dem.
En tid därefter visade de sig i sällskap med en ljus kvinnlig gestalt.
Hon blev deras följeslagare.
Denna kvinna var en bättre själ,
Non var dock inte salig.
Hon kunde inte vara till hjälp för de tre emedan hon ännu var alltför oren.
Natten efter den 6 april visade de sig i veckade rockar vilka dock ännu var mörka.
De sade till fru Hauffe:
Vi behöver inte längre komma till dig.
Vi har nu så pass mycket kraft att vi kan vända oss till de saliga.
Vi behöver inte längre någon annan hjälp.
Därpå försvann de.
De visade sig aldrig mer.