Den 28 oktober 1828 var en fru Mensch på besök.
Hon satt tillsammans med fru Hauffes yngre syster och moder i rummet utanför fru Hauffes rum.
Fru Mensch hade just deklarerat att hon inte trodde på fria själar då dörren till rummet där fru Hauffe låg öppnades av sig självt.
En fri själ i gestalt av en man kom då in.
Endast fru Hauffe såg honom.
Denne hade hon sett flera gånger.
Dock.
Inte på senare tid.
Hon förhöll sig tyst.
De som satt i rummet utanför kände dock en slags beklämning.
De kände att någonting fanns i närheten.
Fru Hauffe såg hur den fria själen gick omkring i det yttre rummet.
Plötsligt ljöd ett kraftigt slag.
Fru Mensch lyftes upp i luften tillsammans med den stol hon satt på.
Hon skrek på hjälp.
Fru Hauffes syster kände då hur hon såg den fria sälen med sitt inre syn.
Hennes beskrivning av gestalten överensstämde med fru Hauffes syn.
Systern kände att hon såg den fria själens skugga,
Hon sade:
Det tycktes mig som om det var tankar i denna skugga.
Dessa tankar meddelades mig.
De ingav mig medlidande.
Fru Hauffe talade inte om den fria själens namn fast hon visste det.
Ty,
Hon kände hans son.
Under natten som följde hade fru Hauffes mor och syster samma dröm.
Den fria själ som givit sig tillkänna var den gamle N.
Han ville ha något sagt angående sin son.
På morgonen berättade de om den dröm de haft.
Fru Hauffe bekräftade att det var just denne gamle N. som visat sig för henne kvällen innan.
Den tidigare så skeptiska fru Mensch blev på natten väckt av att någon rörde vid henne.
När hon tittade upp blev hon varse en manlig gestalt stående framför henne med en näsduk i handen.
Hon förskräcktes.
Hon rusade till sin mans säng.
Då försvann uppenbarelsen.
Fru Mensch beskrev på morgonen gestaltens utseende.
Fru Hauffe igenkände dragen.
Denne hade ofta visat sig för henne.
Denne brukade alltid ha en näsduk i handen.
Hon omtalade för fru Mensch namnet på anden.
Det visade sig att den var en nära släkting till fru Mensch.
Något som fru Hauffe var helt okunnig om.
Ett par veckor senare befann sig Dr Kerner i det yttre rummey.
Då såg han i hennes rum en dimlik stor gestalt.
En dimpelare utan skönjbara drag förutom ett huvud.
Kerner grep ett ljus.
Han skyndade in i rummet.
Han såg fru Hauffe stirra framför sig mot det håll där han sett dimfiguren.
Fru Hauffe omtalade att den fria själ hon sett var herr N.
Han hade velat ge anvisningar angående sin son.
Detta var för övrigt den enda andesyn som Kerner personligen upplevde.