Trotts att det finns 10.000 islamiska astronomiska manuskript och 1000 instrument så finns det inte mycket från tiden före 1400-talet. Däremot finns många referenser (kopior) till äldre böcker. Så man känner itll många titlar på manuskript som funnits.
Ett exempel på detta är att en 1100-tals astronom, Ibn-al-Sanbadi, åkte till Kairo och fann 6500 manuskript relaterade till astronomi, matematik och filosofi, där ingen kan återfinnas i dagens Kairo bland dom 2500 manuskript som bevaras där idag.
Dom tidigaste astronomiska texterna på arabiska verkar ha blibit skrivna på sind och Afganiska redan på 700-talet. Vår kunskap om dessa härör enbart från citat i andra, senare verk.
Från 961 finns en text, Córdoba, som handlar om jordbruk, meteorologi och astronomiska händelser.
772 fick man i gåva Mahasiddhanta ifrån Indien (Sind). Denna översattes och som följd kom den indiska astronomin att synas från Marocco till England.
Ptolemys Almegest översattes vid flera tillfällen och blev utsatt för kritik av islamiska astronomer. En känd är Ibn-al-Haygthams Doubts about Ptolemy.
Det fanns flera muslimska astronomer som från 1100-talet till 1600-talet e.Kr. försökte komma på andra system än Ptolemys för att förklara planeternas banor.
Numera kan man prata om islamisk astronomi istället för enbart översättare av tidigare superior europeisk astronomi.
Dom tog sin inspiration ifrån många av dom länder dom var i som ex Indien, Persien och Greklnad, men man använde och utvecklade vidare sin egen astronomi från dessa.
Astronomin användes på två nivåer. Den ena var folkastronomin där man observerade vad som sågs på himlen. Detta var nödvändigt för religiösa skäl.
Det andra var matematisk astronomi som innehöll systematiska observationer och förutsägelser.
ZIJES
INSTUMENT:
Några instrument som muslimer använt är: (det numera borta) Armillary speres and globes, astrolabes quadrants, solur och miscellaneous.
Tyvärr har det inte forskats ordentligt i islamiska instrument och astronomi med dess Zijes så mycket står fortfarande att finna.