Matematiken har alltid varit en källa till förundran, och det är säkert motsatsförhållandet mellan heltalens ändlösa rad och den mänskliga erfarenhetens begränsning som först fått matematiken att framstå som alster av vild fantasi.
Ett fascinerande exempel är Fibonaccis talföljd. Det är en serie av tal där varje tal i talföljden är summan av de två föregående.
1 1 2 3 5 8 13 21 34 55 89 144 233 ...
Vad har då det här med verkligheten att göra?
Jo, om vi tittar i fröhuset på en solros ser man att fröna bildar spiraler åt vänster och åt höger.
När man räknar antalet spiralet åt höger och antalet spiraler åt vänster upptäcker man att antalet spiraler åt ett håll alltid följer ett visst mönster, nämligen Fibonaccis talföljd.
Antalet spiraler åt vänster och antalet spiraler åt höger i en solros fröhus är alltid två på varandra följande tal ur Fibonaccis talföljd!
Ju större solros desto fler spiraler!
Det sägs att det vanligaste antalet spiraler i en solros är 55 och 89.
Det här är en väldigt märklig talföljd som dyker upp lite här och där i naturen, hos t.ex. hos rosor, ananaser och kottar. Även här gäller det att antalet vänsterspiraler och antalet högerspiraler är två på varandra följande tal ur Fibonaccis talföljd.
Vare sig man leker med fraktaler, talföljder eller geometriska figurer så kan man alltid hitta tillämpningar i naturen.
Matematik finns precis överallt, och det är egentligen inte konstigt att man en gång i tiden trodde att Gud var matematiker.