Jag vill inte göra misstaget att som många andra försöka förklara hela fenomenet med hjälp av knasigheter kvantfysikerna har hittat. Jag motsäger mig speciellt vanföreställnignen om kausalitet och tid som så grovt misstolkas av allmähneten. Jag är övertygad om att man kommer att komma längre och finna nya samband. Man kommer att tränga längre upp i planen. Det går inte att förklara allt med eterplanet.
Här är min modell av ljusets partikel-våg-dualitet:
Jag ser ljusstrålen som en sfär inehållande fotonens energi, expanderande i ljusets hastighet. (Fotonen sväller alltså med ljusets hastighet.) Denna sfär har någon eller några former av mönster som gör att den interagerar med viss mönster medans den låter andra mönster vara.
Vid speciella förhållanden uppstår en situation, då och då, då sfärens energi överförs till en partikel som stöts på. I många andra fall bryts och böjs vågfronten i interaktion med diverse fält. Interferens är en interaktion mellan vågfronter, vilka då får ett speciellt mönster. Detta gör att reflektorer kan samla inte bara ljus, utan även vågfronter hos enskilda fotoner.
I problemet med dubbelspalten ser jag fotonen som en vågfront som passerar spalterna för att interferera på nytt på andra sidan. Olika uppställningar borde göra att fotonen ibland tas upp av materialet mellan spalterna och ibland passera igenom.
Denna syn på fotonen som en bubbla som spricker när den nuddar något kan synas konstig. Men vad är egentligen vår grundläggande syn på interkation mellan energier? Fältförändringar fortplantas med hastigheten c. Inte mycket att tillägga?
Jag kan inte detaljerna i kvantteorin där saker ibland tycks uppträda slumpartat, men det verkar vara där porten till astralplanet ligger.