Interaktionism och stämplingsteorier
Under min tid som sociologistudent har jag kommit att intressera mig för flera olika, intressanta teorier. En av dem är Interaktionismen. Det finns mycket litteratur att fördjupa sig i inom området. Därför har jag begränsat mig till en kortfattad beskrivning. Jag har studerat Interaktionismens historia, ursprung, tidiga teorier och deras upphovsmän. Jag har bekantat mig med Erwing Goffman, hans liv, karriär och läst två av hans böcker. Vad är egentligen Interaktionism på ett djupare plan? Och hur uppstod den?
Interaktionismen är ett mycket intressant område inom sociologin. Det är också mycket viktiga kunskaper man skaffar sig när man studerar ämnet. Man får insikter och förståelse för människornas beteenden. Dessa insikter kommer man förmodligen att bära med sig genom hela livet. Efter att man har börjat sätta sig in i ämnet kan man aldrig mer se på människorna på det sätt man har gjort förut. Och de få kunskaper jag har tillägnat mig under mina studier kommer jag att utveckla genom att fortsätta läsa litteratur inom detta område.
Det finns många förklaringar till begreppet Interaktionism. Det finns teorier och liknelser. Det kan vara svårt att få ordning på förklaringarna och att välja ut de viktigaste.
Interaktionismen är teorin om den kognitivt sociala människan. Tanken är att det finns ett grundläggande behov av att relatera sig till andra människor. Interaktion betyder att två saker står i relation till varandra. Någon har använt exemplet om hur korken och vattnet interagerar - korken håller sig flytande på vattnet.
Interaktion är ett samspel, en kommunikation människor emellan. Det finns många olika former för interaktion, inte bara ansikte mot ansikte. Interaktion sker även genom media såsom radio, TV eller Internet. Åsikter och information förmedlas genom interaktion, men den fyller även andra syften. Sociala relationer etableras. Social interaktion ger aktörerna möjlighet till att synliggöra och etablera karaktärsegenskaper, identiteter. Den ger också möjlighet att utöva social kontroll, makt och dominans.
Det finns många samspelsformer. Språket är viktigt som samspelsmedel - det verbala och det icke-verbala. Tyngdpunkt läggs vid kroppspråk, såsom gester, rörelsemönster och dylikt. Språket är inte bara ett medel för utbyte av ord och tankar. Det är även en social handling. Man presenterar sig.
Interaktionismens främsta arbetsredskap är deltagarobservationer och intervjuer. We must be others if we are to be ourselves (Mead)
Interaktionismen har rötter i Chicagoskolan (20-talet) Viktiga föregångare är William James, Charles H Cooley och George Herbert Mead. De studerade människans natur i ett makroinriktat perspektiv.
Det finns också en länk till Durkheim och hans avhandling om Självmordet. Där kommer man in på avvikande beteende, ett ämne som jag kommer att redogöra för längre fram i uppsatsen. En koppling finns mellan Goffmans stämplingsteori och strukturfunktionalismen. Durkheim sa ju att varje samhälle måste skaffa sig några avvikare för att kunna visa vilka normer som finns. Arvet från Durkheim består i att det är handlingen som betonas och inte den handlande individen.
Sociologen Simmel skapade tidigt en tanke som kom att kallas kungstanke inom sociologisk Interaktionism - Vårt väsen som människor skapas och formas i vårt sociala livsrum. Man får fundera en stund på de djupsinniga tankar och teorier som de gamla sociologerna tänkt.
Den som man mest kommer i kontakt med när man studerar Interaktionismens tidiga historia är emellertid George Herbert Mead. Mead anses vara en klassisk interaktionist. Han skrev en viktig bok - Mind, Self and Society. Han uppfann begreppet I and Me. Hans teorier har ansetts vara svårtolkade. Bra förklaringar finns emellertid och efter en tids funderingar börjar man förstå lite av Meads tankegångar. Mead lägger stor vikt vid etnometodologi och ställer sig frågan Hur ser de osynliga reglerna ut? (Etnometodologernas speciella metod går ut på att blottlägga de underförstådda meningar som människor omger sig med.) Mead kunde på ett sätt kallas för behaviourist. Han menade att objektet som skulle studeras är människans faktiska beteende. Ett sådant beteende går inte studera i laboratorieexperiment, så i det avseendet var han ändå inte en behaviourist. Mead förnekar inte det mänskliga medvetandet. Han anser att en individs medvetande inte är medfött. Det är istället ett resultat av hur individen interagerar med andra. Själva organismens födelse är biologisk, men människans födelse är social.
Även sociologen CH Cooley är en viktig interaktionist som använder begreppet spegeljaget. Mitt jag är den bild jag möter av mig själv som den kommer till synes i andras reaktioner på mina handlingar. Kritiken som framförts mot Interaktionismen är påståendet om att; då den befinner sig på mikronivå gör människan alltför fri och intentionell. Och man bortser från då från strukturella begränsningar för männniskors handlande.
Att känna till lite om Interaktionism underlättar då man vill förstå vad Goffman, Asplund m fl har skrivit.
Johan Asplunds bok handlar om bland annat hälsningsceremonier. Han ifrågasätter i sin bok vad som händer om man en dag inte hälsar på sin granne. Asplund säger att vårt hälsande följer en given mall, utan att för den skull kunna kallas stereotyp. Hälsningsceremonier kan användas som maktutövning. Det kallas mikromakt. Om man ex slutar hälsa på sin granne berövar man grannen något. Asplund menar att man bestraffar sin granne. Man är fortfarande kapabel att hälsa på sin granne. Men man gör det inte - man ägnar sig åt maktutövning. Det handlar inte om kommers då man varken kan köpa eller sälja hälsningar. Det handlar mer om att grannen ber om en hälsning och att man inte ger den. Asplund betonar i sitt resonemang att utövandet av mikromakt inte bör förväxlas med ekonomiska transaktioner. Det är snarare att framtvinga ren underkastelse, skriver Asplund.
Asplund beskriver också mycket ingående den asocialt pratsamma människan. Den asocialt pratsamma för ingen riktig kommunikation med sin motpart. Den talar och talar som om den talade till en vägg. Om motparten försöker berätta någon egenhistoria blir han avbruten och den asocialt pratsamma fortsätter sin egen svada. Han skriver i slutet av kapitlet att: Den asocialt pratsammas motpart upplever sig själv som en fantom. Ljud, inte ord strömmar emot henne, och där hon skulle ha suttit som mottagare av ord, inte ljud, sitter följaktligen en dubbelgångare eller livlös docka
Man kan också fråga sig vad som händer om man frågar fel personer fel saker - ex kan man fråga läkaren vad han roade sig med kvällen innan...? Det handlar mycket om rollspel. Ifrågasättande av vardagligt tilltal och vardagliga fraser gör människor mycket förvirrade. De kan bli arga eller besvikna. Man måste veta sin och medaktörernas plats. rollerna ska följas. Människor som bryter mot underförstådda, sociala regler blir betraktade med stor misstänksamhet. I värsta fall kan de bli inlåsta på institutioner.
STÄMPLINGSTEORIN
Ett tillämpningsområde för Interaktionismen är den sk stämplingsteorin. Den handlar om avvikande beteende. Människors beteende analyseras in i minsta detalj . Vad händer om man inte är och gör som andra? Vad händer om man ifrågasätter ex hälsningsfraser?
Stämplingsteorins upphovsman är Howard Becker.
Becker publicerade böcker från 50-talet och framåt. 1963 skrev Becker boken Outsiders som blev berömd.
En definition av avvikande beteende: Avvikelsen är inte primärt en kvalitet hos en handling som personen begår, utan snarare en konsekvens av att andra har tillämpat regler och sanktioner på en syndare. Den avvikande är en person som man lyckats fästa denna etikett på: avvikande beteende är det beteende som människor stämplar som sådant. Becker menar att andra bestämmer om en individ ska vara avvikare eller inte, det måste finnas något som det är möjligt att avvika från.
Tyvärr har jag inte hunnit läsa Outsiders, men jag kommer att göra det i framtiden, liksom jag kommer att läsa flera av Goffmans böcker. Jag har funnit dessa mycket givande för min förståelse av människors beteende och om vad som är en avvikelse. En avvikelse i vår kultur är kanske inte en avvikelse i någon annans kultur. Ett exempel är det självskadande beteende många i vår kultur håller på med. Det anses avvikande här, medan man i andra kulturer använder liknande beteenden för att få tillträde till den vuxna världen. Beteendet används oftast bland män i dessa kulturer. Och framförallt hos unga tonårspojkar. Där handlar det om att bli betraktad som vuxen.
I modern stämplingsteoretisk forskning har man forskat kring mer lättbegripliga former av sociala avvikelser. Ett exempel på ett sådant område är ungdomars drogkulturer.
I mera utvidgade sammanhang kan man gå in på ämnet mentalsjukdom. Då kan man förslagsvis också läsa en del av det som skrivits av Foucault, ex Vansinnets historia. Den handlar om psykiatrins utveckling över tiden. Foucault har gått igenom gamla medicinska arkiv . Han argumenterar mot vetenskapens makt att stämpla avvikare.
ERVING GOFFMAN
Erving Goffman är en modern sociolog som för arvet efter Mead vidare.
Nedan följer lite personlig information om vem Goffman var.
Goffman föddes den 11/6 1922 i Canada. Han dog i Philadelphia i november 1982. han var son till Max och Anne Goffman. Han hade en son.
Han utbildades vid universitet i Toronto och Chicago. Han kom att jobba som professor i sociologi vid olika skolor i USA. han skrev en del böcker, men en av de viktigaste anses vara Jaget och maskerna från år 1974. Originalets titel är The presentation of self in everyday life
Goffmans samhällssyn kallas för det dramaturgiska perspektivet. Det är ur det perspektivet han beskriver mänskligt beteende i sin bok.
I Jaget och maskerna handlar det om hur man presenterar sig själv i vardagslivet.
Man spelar sina roller i livets pajasspel.... I Jaget och maskerna hittar man detta citat av George Santayana: Masker är stelnade uttryck för och förträffliga imitationer av känslor, på samma gång trovärdiga, diskreta och överdrivna.
På ett djupare plan handlar det om hur vi bygger upp och befäster våra jag och våra identiteter i denna process. Om man är en duktig rolldistansare har man en stor förmåga att kunna urskilja sina olika roller. Man klarar av att stå vid sidan av sig själv och ta distans. Man har en god social skicklighet. Om man inte kan skilja mellan rollen och jaget kan man bli betraktad med misstänksamhet. Man kan verka socialt förvirrad.
Man kan börja med att förenkla Goffmans långa beskrivning genom att sätta upp vissa högst väsentliga punkter. Dessa anses av Goffman vara viktiga för att förklara det sätt varpå vi presenterar oss.
Först och främst bör det finnas en aktör. Aktören uppträder på en scen. Scenen har en inramning som Goffman kallar settings.
Det behövs medaktörer för att bekräfta aktörens uppvisning.
Man kan vara sin egen medaktör. Det behövs en publik. Utfallet blir sedan - godkänd eller underkänd av publiken. Publiken har makt.
Goffman liknar alltså individen vid en aktör som uppträder på en scen framför en publik. Utan publik blir det ingen teater... Det Goffman kallar för settings är aktörens personliga fasad- ex är ämbete, rang, kön, ålder, raskaraktäristika, storlek, utseende, hållning, talmönster, ansiktsuttryck, gester eller liknande. Även inredning och möblemang kan höra hit.
Vissa av dessa inramningens beståndsdelar kan variera över tiden. Man kan bli äldre, man kan bli rikare, fattigare eller börja klä sig annorlunda. Vad som inte förändras är ex vilken ras människan tillhör.
I vissa specialfall kan aktören vara sin egen publik. Då handlar det om I and Me (Mead) igen. Som ex ges bilden av en person som sitter hemma och rodnar över någon dum händelse under dagen. Rodnaden är aktörens I och det som framkallar rodnaden är hans Me.
Slutsatsen av Goffmans termer - termerna är begreppsliga konstruktioner för att studera vuxnas LIV och inga beskrivningar av naturen.
Det kan vara bra att ha studerat den här boken om man ska ägna sig åt vidare studier i avvikande beteende.
STIGMA
I bokens början beskriver Goffman utförligt begreppet stigma, speciellt sett från hans eget perspektiv, men även ur kristet perspektiv.
Grekerna skapade begreppet stigma för att beteckna kroppsliga tecken avsedda att påvisa någonting ovanligt, eller nedsättande i en persons moraliska status. Tecknen skars eller brändes in i kroppen och visade att bäraren var slav, brottsling, förrädare, en utstött person, en rituellt pestsmittad, en som man måste undvika, speciellt på offentliga platser. (Hämtat ur bokens inledning för att förklara ordet stigma ur Goffmans perspektiv).
Jag har haft stort utbyte av att läsa denna bok om den avvikandes roll och identitet. Boken manar till eftertanke då den analyserar vilka beteenden som anses vara avvikande. Den analyserar också varför ett beteende blir avvikande.
De som anses vara avvikare i vår kultur behöver nödvändigtvis inte vara det i en annan kultur. Sådant ser man ju exempel på varje dag. Den stora invandringen har ju medfört många olika sorters kulturkrockar.
Det som av Goffman kallas stigma benämns ofta, i dagligt tal, undantagsstämpel. Någon med makt har bestämt att något ska vara avvikande. Vad som är avvikande kan också vara föränderligt över tiden. Som stigmatiserade tar Goffman upp både fysiskt, psykiskt och socialt avvikande beteende. Det kan handla om drogmissbruk, prostitution, psykisk sjukdom, dövhet, rullstolsbundenhet.
Ex: I det gamla bondesamhället var alkoholbruk en mycket vanlig och social företeelse. Alkoholismen i bondesamhället hade mångdubbelt värre konsekvenser. Det ansågs ändå inte vara just ett problem eller ett avvikande beteende. Det var socialt accepterat. Varför anses alkoholmissbruk i vårt moderna samhälle vara ett så stort problem? VEM har haft makt, stor nog, att sätta stigma på alkoholisten?
Det ligger mycket makt i stämplingsteorin.
Goffman har ju även skrivit böcker om psykiskt sjuka människor (ASYLUMS- Totala institutioner), en bok som ligger på min privata lista över litteratur, värd att studeras. Han har funderat mycket över vad psykisk sjukdom är. Kan det vara så att sjukdomen är ett sunt tecken på ett sjukt samhälle?
Källförteckning:
Moderna samhällsteorier av Per Månson (1998)
Om hälsningsceremonier, mikromakt och asocial pratsamhet av Johan Asplund (1987)
Stigma av Erving Goffman (originalutgåva 1972)
Jaget och maskerna av Erving Goffman (1974)
Intern
COPYRIGHT MONA DAHLGREN