Fysisk avspänning är första steget.
Det är bara få människor som verkligen vet hur man kopplar av och gör sig kvitt dagens nervpåfrestningar. Och ändå måste vi kunna behärska denna motoriska oro fullständigt innan vi kan ta itu med den verkliga koncentrationen.
Sätt er så bekvämt som möjligt i en gammal länsstol eller sträck ut er på en soffa eller säng.
Rikta hela er uppmärksamhet på ert högra eller vänstra ben. Lyft sedan detta ben ett ögonblick, utsträckt, och låt det sedan falla ur detta läge och ut ur ert medvetande, så som om det inte längre vore en del av er kropp, en del av er.
Gör likadant med det andra benet och undandra det samtidigt er medvetna uppmärksamhet.
Se och känn sedan för er inre syn hur ert medvetande vandrar uppåt genom er kropp och lämnar den ena delen efter den andra efter sig.
När medvetandet har nått bröstet och armarna lyfter ni först den ena och sedan den andra av armarna och låteqr den falla bort från kroppen.
Ni låter ert vakna medvetande bildligt och bokstavligt talat lämna er kropp och lämnar denna åt stolen, soffan eller sängen - lägger den åt sidan så att säga.
På det viset befriar ni ert medvetande från alla kropsliga spänningar och löser alla muskel- och nervknutar.
Många människor som för första gången prövar på den här tekniken känner en så stark lättnad att de faller i sömn.
Huvudet är den region som hyser självets verkliga enhet. Så snart uppmärksamheten i ert medvetande koncentreras på huvudet kommer ni att övermannas av känslan att det bara är som medvetande och inte som kropp ni existerar.
Nästa steg består i att försätta också medvetandet i ett passivt tillstånd. Sedan ni befriat medvetandet från uppmärksamhet på kroppen öppnar sig för er ett tankelandskap, i vilket alla möjliga underligt formade och vanställda bilder och intryck som ni inte kan kontrollera rör sig huller om buller. Det kan vara den gångna dagens mest framträdande sorger och bekymmer, men det kan också vara sådana som ligger längre tillbaka i tiden som nu tränger sig fram - just sådana saker som ni gärna skulle vilja glömma bort och förjaga ur ert medvetande. Men nu då er kropp för en tid är överlämnad åt sig själv och tidvis ute ur spelet visar sig dessa av emotioner präglade tankebilder och hemsöker er.
Hur i all världen ska man bli kvitt dem?
Det finns ett mycket enkelt sätt att bli av med dem, och det kräver ingen månadslång träning i en kurs för så kallad själsutveckling.
Försök att för ert inre öga se den vita tomma biografduken jag tidigare nämnt. Se den uppspänd mot ert inre medvetandes mörka bakgrund och koncentrera hela er uppmärksamhet på den! Vad ni behöver för att utesluta de förvirrande och irrelevanta intrycken är en fast blickpunkt, och den vita biografduken erbjuder er en sådan. Så snart som den vita, tomma biografduken är fast förankrad i ert medvetande föreställer ni er att ni själv är projektionsapparaten, och det kan inte uppstå någon bild på biografduken förrän ni är beredd och vill det!
Efter en del övningar kommer ni att märka att ni kan hålla denna inre projektionsduk vit och fri från bilder och att alla okontrollerade och oönskade intryck är försvunna!
Nu, när ni har befriat er från kropp och lamslagit ert medvetande är ni beredd för det tredje och sista steget. Nu har det ögonblick kommit, då ni i form av bilder föreställer er vad ni skulle vilja uppnå i ert liv.
Gör en bild av er själv så som om ni redan nått vad ni vill, vad ni så innerligt önskar och som ni skulle vilja anstränga er för att uppnå.
Denna inre vision, projicerad på skärmen, är arkitektritningen som överlämnas till byggmästaren - d v s det undermedvetnas kreaktiva kraft - för utförande.
Om ritningen är perfekt återgiven och projiceras tydligt på skärmen eller biografduken kan ni lita på att er kreaktiva kraft kommer att reproducera den i ert yttre liv med alla dess detaljer.
Den tid som åtgår för detta är beroende på allvaret i era föresatser och era verksamma insatser för att realisera det ni utmålat för er själv.
Ni måste sörja för att inga känslor av fruktan och inga tankar på ett möjligt misslyckande smyger sig in och förändrar bilden - för då kopieras dessa fel in i ritningen och framträder också i det färdiga verket.
Kom ihåg att ert undermedvetna inte har förmåga att värdera eller göra avvägningar! Det reagerar inte med tvivel om ni producerat en felaktig bild. Det accepterar vad som helst och tar itu med att på ett för oss hittills obegripligt sätt dra till sig element och hålla dem i beredskap för er för att förverkliga det ni utmålat för er.
Denna inre skapanda kraft tycks arbeta på ett matematiskt exakt sätt.
Att under en viss tid bibehålla en psykisk inställning av bestämt slag har lett till mycket tydliga resultat.
På de psykiska processernas område låter sig ingenting framtvingas. Varje försök att med viljekraft förverkliga era inre visioner är ett tecken på att ni är rädd och orolig att det ni önskar kanske ändå inte ska inträffa.
Lika litet kan man framtvinga resultat när man försöker motta telepatiska intryck. En sådan psykisk kraftansträngning leder bara till att fantasin får vingar, och den kommer då att förändra och färga varje ursprungligt äkta intryck till oigenkännlighet.
Den här beskrivna metoden eller regeln att göra det undermedvetna tillgängligt för er vilja - fysisk avkoppling plus passivitet i medvetandet plus koncentration av er uppmärksamhet på det som framstår som viktigast för er här i livet - är också användbar vid experiment med utomsinnlig varseblivning, ty den ger er kontrol över dessa själsförmögenheter.
Förfaringssättet förändras bara såtillvida att man avstår från att göra sig visuella föreställningar så snart man är fysiskt avslappad och medvetandet neutraliserats.
Därefter måste man - med den tomma, vita biografduken tydlig för sin inre syn - helt och hållet rikta uppmärksamheten mot den person som man väntar sig telepatiska intryck ifrån.
Den som har svårt att se denna biografduk för sitt inre medvetande kan nå samma resultat om han känner att denna duk existerar. Det avgörande är att uppmärksamheten koncentreras på denna punkt, då det är genom den som intrycket når fram till oss.
Er inställning måste vara opersonlig, och ert känsloliv måste lugnas. Men en känsla får ni ge plats för: en stark önskan att motta de väntade intrycken. Men era egna känslor måste dra sig tillbaka helt från ert inre medvetande så att detta blir mottagligt för de känslor och stämningar som brukar åtfölja tankevågorna eller impulserna från det sändande medvetandet.