Signaturläran går ut på att det finns ett samband mellan människan och universum, ett samband som bygger på en gemensam enhetlighet. Alla växter hade någon koppling till människan, vilket var uppenbart för de som kunde tyda tecknen korrekt. Denna teori förknippas framförallt med Paracelsus, en schweizisk arméläkare som levde 1493 - 1541. Han blev professor i medicin vi duniversitetet i Basel 1526. Hans teorier ansågs av den kristna kyrkan så kätterska att han så småningom tvingades fly. Han tillbringade de resterande åren av sitt liv som medicinsk vagabon i Europa.
Den enklaste tolkningen av signaturläran är att om en ört såg ut som sjukdomen hade den egenskaper som kunde bota den. Rötterna av svalört såg ut som hemmorojder vilket var ett bevis på att de kunde kurera dem. Violer har hjärtformade blad och var därför ett säkert botemedel mot hjärtsjukdomar. Växter med njurformade blad kunde vara verksamma vid problem med njurarna som njursten. På samma sätt ansågs broklungört, Pulmonaria officinalis, på grund av sina fläckiga blad vara verksam vid lungsjukdomar.
Italienaren Giambattista della Porta, som levde 1543-1615, skrev den mest utförliga beskrivningen av signaturläran. Han drev terorin till ytterligheter genom att dissekera växter och dra slutsatser av fynden. Han påstod också att växter som var vanliga i en geografisk region kunde bota de flesta av lokalbefolkningens åkommor. Teorin var att det lokala klimatet var orsaken till sjukdomen men också att i det fanns botemedlet.
Allt eftersom kunskapen ökade och man fick ett mer vetenskapligt förhållningssätt till medicinen så minskade inflytandet av astrologiteorier och intresset för signaturläran sjönk. Utövarna av medicin blev mer pragmatiska och föredrog att bedöma effekten av en medicin istället för att se till örtens utseende. Men återigen är det intressant att kunna konstatera att en del av de örter som användes enligt signaturläran faktiskt fungerar.
Svalört botar trots allt hemmorojder och styvmorsvioler är bra vid hjärt- kärl-sjukdomar. Även italienaren della Portas extrema teorier kan inte förkastas helt och hållet. Han påstod bland annat att vide som växte på fuktiga ängar var bra mot reumatism. Barken hos pil och vide, Salix, har visat sig innehålla salicin, ett ämne som har använts mycket vid reumatisk feber.