normal
Hette egentligen Aereolus Philippus Theophrastus Bombastus von Hohenheim. Han var en Schweizisk läkare som praktiserade väldigt okonventionella metoder. Han gick aldrig på någon läkarskola, men hade ändå skaffat sig en rejäl utbildning.
Som ung läste han vid ett universitet, men hoppade av för att studera hos abboten Tritenheim av Würzburg (Som var rådgivare åt AGRIPPA, H C). Från detta gick han över till praktisk Alkemi, och därpå reste han runt i Europa i 12 år och samlade information av läkare, alkemister, zigenare och kloka gummor. Dessa breda kunskaper gjorde honom snabbt känd. Särskilt eftersom han kunde bota patienter som de andra läkarna misslyckades med. Efter ett par år blev deras avundsjuka för stor och ett antal läkare gick samman och fick Paracelsus mördad. Hans läror levde dock vidare i hans bok Archidoxeos Magicae. Den innehåller Paracelsus grundläggande teorier, som har stor likhet med AGRIPPAS. Han har även i boken nedtecknat en mängd läkeväxter och amuletter, med beskrivningar om deras användningsområden.
normal
Paracelsus hette egentligen Aereolus Philippus Theophrastus Bombastus von Hohenheim. Han var en schweizisk läkare som uppnådde stor ryktbarhet för sina medicinska teorier. De hade så märkliga inslag av magi att de både då för tiden och nu måste anses tämligen ortodoxa.
Efter ofullbordade universitetsstudier tillbringade han några läroår hos abboten Tritheim i Würzburg, som själv ansågs vara magiker och bl a hade varit rådgivare åt Agrippa under utarbetandet av Occulta Philosophia. Här blev Paracelsus invigd i alla de hemliga vetenskaperna, och på Tritheims rekommendation anställdes han i laboratoriet hos alkemisten Fugger, som undervisade honom i kemins mysterier.
Därpå reste han i 12 år runt i Europa och insamlade medicinska kunskaper, inte bara hos läkare och alkemister, utan också hos kloka gummor, skarprättare, judar och zigenare. Till följd av en rad lyckosamma helbrägdagörelser fick han snart högt anseende som läkare, och under en period var han t o m professor i läkekonst vid universitetet i Basel.
Dåtidens övriga läkare var emellertid inte så entusiastiska, ty Paracelsus höll sina föreläsningar på tyska och inte på latin, och till yttermera visso förnekade han den existerande läkarvetenskapen, som huvudsakligen var grundad på skrifter av Hippokrates och Avicenna. Till råga på allt kunde denne svindlare utan riktig utbildning bota sjukdomar som läkarna själva hade gett upp hoppet om, och resultatet av detta missnöjet blev att Paracelsus efter att ha flackat omkring i Tyskland i flera år mördades 1541 på anstiftan av ett antal fientligt sinnade läkare.
Själva filosofin bakom Paracelsus läkekonst är en direkt kopia av Agrippas lära om det lägres underordning under det högre och tingens ömsesidiga sympatier och antipatier. Han ansåg alltså att varje del av människokroppen är underkastad en viss planet eller ett himmelstecken, och alla de ämnen som är underkastade samma planet har botande inverkan på sjukdomen i vederbörande kroppsdel. Sådana ämnen som bara påverkade vissa delar av kroppen kallade han arkana i ställer för guld och silver. Han föreslog exempelvis en rad växter ur vilka man kunde utvinna verksamma ämnen, och detta har haft en icke ringa betydelse för senare tiders läkarvetenskap.
Medicin var dock inte den enda formen av arkana, ty allt som var underkastat det rätta stjärntecknet var verksamt. i sin Archidoxeus Magicae gav han oräkneliga exempel på amuletter, föremål och magiska symboler som skyddar smot och verkar botande på lungsot, kramper, podager o s v.
Paracelsus avslöjade ännu en metod för botande av sjukdomar, nämligen sympati-begreppet, som gick ut på att avlägsna en del av sjukdomsämnena och överföra dem till en annan levande varelse eller förstöra dem, varpå de på magnetisk väg skulle dra till sig resten av sjukdomen och göra patienten frisk. Denna uppfattning ligger bl a bakom hans universalkur: Alla människans sjukdomar kan lätt besegras om man tar patientens ännu varma blod och sprutar in det i ett ägg. Sedan får en höna ruva det tills blodet har ruttnat. Därpå tar man blodet, blandar det med kött eller bröd och låter ett djur äta det. Sedan skulle djuret överta sjukdomen och patienten bli frisk.
