Dessa upplevelser består av en kontakt mellan den som förut levt på platsen och observatören. Det består av iakttagelse, emotionell kommunikation, samtal och en slags relation som byggs upp. Den traditionella tron är att spöket vill att något speciellt ska komma tillrätta innan det kan få ro.
Det är frågan om en relationsuppbyggnad. Det är de levande som fångar upp ett emotionellt intryck på platsen och låter det genom sig själv långsamt ta form. Personen på platsen återformar en personlighet som ligger på alla plan. Detta ger en förnyad form åt spöket.
Många spöken beter sig på ett mera medvetet sätt än de skulle göra om de bara spelade upp vad som en gång har skett. Detta spöke har då skapats genom en interaktion av de närvarande och minnena på platsen. Observatören eller gruppen kommer att återskapa personligheten i sitt (kollektiva) undermedvetna och ge det energi, som för gengångarna. Alla möten med spöken, tomtar, troll, utomjordingar, Gud, etc kan förstås genom denna interaktionsprocess där observatören tolkar det yttre genom sitt innre och ger liv åt det yttre genom sitt innre.