Den förste vetenskapsman utantör Norge som Erik Dammann träfdade var den engelske fysikern David Bohm.
Damman skriver: Jag anländer till det imponerande, traditionsrika Birkbeck College vid Londonuniversitetet och blir visad vågen genom halvmörka gångar till David Bohms sekreterares rum, där jag sitter en stund och väntar. En anspråkslös äldre vaktmästare eller ett pensionärsbud tittar in. Först när han blir stående i dörren och ser på mig, förstår jag att det är David Bohm själv. Han saknar fullständigt det självsäkra uppträdande man väntar hos en man vars teorier varit huvudtema på flera internationella vetenskapliga konferenser.
Professor Bohm har skrivit en nu klassisk bok om kvantfysiken, och hans tankar om den moderna fysikens världsbild har alltsedan 50-talet väckt stor uppmärksamhet i den vetenskapliga och intellektuella världen.
Bohm har vänt sig mot fysikernas antagande att kvantfenomenen är utan orsak. Visserligen kan man inte upptäcka några lokala orsaker, men händelserna är ändå inte slumpmassiga, ty vågrörelsernas samspel ger upphov till kvantfenomenen. I detta samspel finns plats för en intelligent styrning. Överordnad allt skeendet är helhetsprincipen. Helheten organiserar delarna, menar Bohm. Ingenting är tillfälligt, utan det finns en mening i alltings tillblivelse.
Enligt Bohm verkar en icke-materiell dimension på det materiella på ett icke-deterministiskt sätt.
Bohm talar också om en inbyggd ordning och en synlig ordning i verkligheten. Den synliga ordningen, som ar den värld vi uppfattar med våra sinnen, utgör ett förverkligande av den för sinnena dolda ordningen.
Dammann tar i sitt samspråk med Bohm upp frågan om de parapsykologiska fenomenen. Kan dessa fenomen passas in i den moderna fysikens världsbild? Bohm svarar att de inte kan uteslutas. Den inbyggda ordningen innebär att dessa fenomen är fullt möjliga, ettersom det finns ett annat slag av orsaker än de som är vanliga i sinnevärlden
Bohms sista ord till Dammann ar: Det är oändligt mycket mer med materien än fysikerna vet om...