Det holografiska universum
Är världen ett gigantiskt hologram? Ja, flera framstående vetenskapliga tänkare tror att den holografiska modellen är den rimligaste bilden av världen som vi har idag. Om de har rätt, lever vi i en illusorisk värld.
Vad är ett hologram?
Ett hologram är en tredimensionell bild, som skapas med hjälp av en laserstråle. Den förste som fick fram ett hologram var Dennis Gabor. Han klöv en laserstrale och riktade ena halvan mot ett föremål, som fotograferades. Andra halvan fick kollidera med det reflekterade ljuset från den första. När detta hände, skapades ett mönster, som bevarades på film. När sedan en laserstråle fick gå genom mönstret på filmen, uppträdde till Gabors överraskning bakom filmen en tredimentionell bild av det föremål som fotograferats.
Gabor gjorde också en annan, ännu märkligare upptäckt. När den holografiska filmen klipptes i små bitar, vilka genomlystes av en laserstråle, visade det sig att varje bit hade samma egenskap att kunna återge en tredimensionell bild av hela föremålet, det vill säga information om helheten fanns i varje del av filmen.
Fenomenet var ytterst mårkligt. Man förstod det inte på den tidenmnen den hakomliggande lagen kom att bli känd som icke-lokalitet, eftersom den information som behövdes för att ta fram bilden inte var lokaliserad till någon bestämd del av den holografiska filmen, utan fanns i varje del av filmen på samma gång. Gabor fick nobelpriset 1971.
Är universum ett hologram?
I sin bok The Holographic Universe nämner Michael Talbot att allt flera vetenskapsmän nu börjar tro att universum i sin helhet ärett slags gigantiskt hologram, en återspegling av en annan verklighet, där varken tid eller rum existerar - världen är helt enkelt en utomordentligt detaljerad illusion. Bland dessa vetenskapsmän finns några mycket ansedda forskare inom skilda områden. Ja, den holografiska modellen möts med intresse inom nästan alla naturvetenskaper, även om den naturligtvis är långt ifrån allmänt accepterad.
Inom kvantfysiken har icke-lokalitet upptäckts som en egenskap hos subatomiska partiklar, kända som kvanta. Man har funnit att protoner, neutroner och elektroner, som utgör de grundläggande byggstenarna i all materia, inte lyder kända naturlagar, så som dessa beskrivits av Newton och Einstein.
David Bohm vid Londonuniversitetet började inse att de mystiska egenskaperna hos subatomiska partiklar lät honom få en glimt av en fullständigt annorlunda verklighet - en som hade holografiska egenskaper. Han och andra fysiker upptäckte en till synes orimlig värld där tid, rum och massa inte existerar och där paranormala skeenden är det normala.
De fann att kvanta förefaller att kommunicera med varandra Ögonblickligen, med en hastighet snabbare än ljusets, i strid mot Einsteins relativitetsprincip. Alltings förbindelse med vartannat blev ännu mer uppenbar, när det upptäcktes att kvanta kan ändra form. De kan uppträda antingen som solida föremål eller vara våglika. Men de uppträder som solida föremål endast när de observeras av vetenskapsmän! Så fysiker brottas nu med slutsatsen att de .själva på något sätt är förenade med de partiklar som de studerar.
David Bohm kom fram till att varje del i universum hänger samman med allt. Varje del tillhör ett kontinuum ungefär på samma sätt som varje del i en vattenkaskad. Det går inte att bryta ut något ur helheten och betrakta det separat. Vi är själva delar av helheten: vi tillhör ett enormt någanting, som omfattar allt vi har omkring oss, ja, vi är detta någonting, tillsammans med allt annat, de rastlösa myrorna, de susande granarna, de blå bergen och de lysande solarna.
Bohm gör också reflektionen att vår tendens att fragmentera verkligheten leder till många av våra problem, personliga, medicinska, samhälleliga och vetenskapliga. Ja, han går så långt att han säger att fragmenteringen slutligen kan leda till människans utplånande.
David Bohm menar att hela universum är levande. Det är meningslöst att skilja mellan död och levande materia. Aven ett berg är i viss mening levande. Allt som finns är sammanvävt i ett levande helt: liv och intelligens finns överallt i den väv som världsalltet består av.
Den holografiska synen på universum innebär att varje del av hologrammet innehåller information om hela alltet. Det skulle betyda att andromedagalaxen finns (latent) i vår vänstra tumnagel. Varje cell i vår kropp innehåller hela kosmos. Men den holografiska uppfattningen innebär också att världen, liksom en holografisk bild, är en illusion. Bakom denna illusion finns en djupare verklighet, den ursprungliga grunden till allt. Den djupare nivån kallar Bohm implicate order, en invikt verklighet, och den av oss upplevda världen explicute order, en utvikt verklighet. Den senare är vårt holografiska universum.
Dr Karl Pribram, neurofysiolog vid Stanforduniversitetet, fann att den mänskliga hjärnan är holografisk, när han försökte komma underfund med var någonstans i hjärnan minnena är belägna. Han fann att minnen inte bevaras i någon bestämd del av hjärnan, utan i stället finns överallt i hjärnan på samma gång. Pribram grundade sig bland annat på forskningsresultat av neuropsykologen Karl Lashley. Denne hade lärt råttor att göra vissa saker. Sedan han opererat bort olika delar av djurens hjärna och testat deras förmåga, visade det sig att de fortfarande kunde göra vad de blivit lärda, ja, även när en stor del av hjärnan hade avlägsnats (Oetiskt experiment). Tydligen var djurens minne utspritt över hela hjärnan, som alltså framstod som ett hologram.
Inte heller människor, som av medicinska skäl fått en del av hjärnan bortopererad, har visat förlust av några särskilda minnen, utan allt har funnits kvar efter operationen, även om vissa minnen blivit suddiga.
Idén om hjärnan som ett hologram ledde till många tankar hos Pribram. Han kom fram till att den objektiva verkligheten - den som består av bord och tekoppar, blommor och fåglar - faktiskt inte existerar, åtminstone inte på det vis som vi föreställer oss. Och då, tänkte han, kanske mystikerna har rätt i att verkligheten är ma_a, en illusion. Allt som finns utanför oss verkar vara endast en stor symfoni av vågformer, frekvenser, som omvandlas till den till synes konkreta värld vi känner först när de går genom våra sinnen.
Några forskare, som förespråkar hologrammodellen, utgår från de misslyckade försöken att upptäcka var i människokroppen medvetandet befinner sig. Det antas allmänt att det finns i hjärnan, men ingen har kunnat säga var. Nu har flera läkare, bland dem Raymond Moody, dragit slutsatsen är att det mänskliga medvetandet är icke-lokalt. I sina studier av nära döden-upplevelser har de samlat tusentals väldokumenterade fall som tycks visa att det mänskliga medvetandet inte alls är bundet vid kroppen utan att det kan existera utanför denna; kanske kan det fortsätta att existera i en annan verklighet efter döden.
Förklarar den holografiska modellen paranormala fenomen?
Allt fler vetenskapsmän accepterar den holografiska idén. Psykologen Kenneth Ring, som forskar om nära dödenupplevelser, menar att sådana upplevelser. liksom döden själv, inte är något annat än ett skifte i en människas medvetande från en nivå av den holografiska världen till en annan. Psykiatern Stanislav Grof tror att endast den holografiska modellen kan förklara sådant som arketypiska upplevelser och erfarenhet av det kollektiva omedvetna. Fysikern Fred Alan Wolf menar att den holografiska modellen förklarar klara drömmar`', där drömmaren inser att han drömmer: drömmaren ser på sin dröm från en parallell verklighet, det vill säga från en annan del av den holografiska världen. Och fysikern David Peat" vill förklara synkronicitet (händelser som sammanträffar i tiden på ett meningsfullt sätt) med den holografiska modellen.
Michael Talbot tror att upptäckten av holografin ger oss möjlighet att förklara många hittills oförklarade mysterier inom vetenskapen, bland annat sådant som betraktats som paranormalt och mystiskt: telepati, prekognition, psykokinesi - och även känslan av enhet med universum. Dessa företeelser kan inte förklaras inom den nuvarande naturvetenskapliga världsbilden, vilken därigenom framstår som oriktig, och därför har den vetenskapliga världen föredragit att ignorera dem. Men Talbot anser att bevisen för det paranormala nu är så starka att det knappast går att längre bortse från dem. Han nämner som exempel på bevisande experiment Robert Jahns och Brenda Dunnes forskning vid Princetonuniversitetet, vilken visar att medvetande kan påverka materia.
Har den holografiska modellen betydelse för ufologin?
Även för ufologin kan den holografiska världsbilden ha betydelse. Om vi antar att det finns ytterst avancerade civilisationer ute i universum, kanske tusentals år töre oss i utveckling, vilka for länge sedan upptäckt universums holografiska natur, då är det troligt att deras uppfattning om tid och rum skiljer sig mycket från vår.
Avstånd är för dem ett främmande begrepp. Deras teknologi kan låta dem förtlytta sig vart som helst i tid och rum på ett ögonblick. Och de har säkert blivit mästare i att framställa holografiska bilder, att skapa fullständigt verklighetstrogna, tredimensionella rörliga bilder, som vi människor inte kan skilja från verkligheten. Flera ufologer har framkastat att en sådan teknologi kan spela en mycket viktig roll vid kontakt med utomjordingar. I sin bok Taken lägger dr Karla Turner fram skäl för att det varit fråga om holografiska bilder i några fall med bortförande till UFO som hon har undersökt, och hon ger exempel på sådant som tycks ha varit holografiska projektioner och inte verkliga fysiska kontakter.
UFO-forskaren dr Jacques Vallee har sagt att UFOna beter sig som bilder eller holografiska projektioner, inte som fysiska föremål. De gör nittiogradiga svängar i enorm hastighet, de kan ändra storlek, form och färg, dyka upp ur intet och försvinna till intet.
Michael Talbot nämner att enligt en del UFO-forskare kommer UFOna sannolikt inte fran världsrymden utan i stället från andra dimensioner eller nivåer av verkligheten. Hur som helst är det knepigt för vara forskare att beskriva den verklighet vi lever i. Vad beträffar de oerhörda avstånden i universum, vilka ibland sägs omöjliggöra rymdresor från eventuella främmande rymdcivilisationer, är det nog bäst att inte alltför tvärsäkert ta ställning. Vi vet ju sa litet om kosmos.