En av de betydande gestalter som Erik Dammann träffade i USA, var hjärnforskaren Roger Sperry. Denne fick 1981 nobelpriset för sina undersökningar av patienter som fått förbindelsen mellan höger och vänster hjärnhalva avskuren vid en operation.
Sperry upptäckte att höger och vänster hjärnhalva har olika egenskaper. Den vänstra hjärnan är mer analytisk; det är framför allt den vi använder när vi talar, skriver och kalkylerar. Den högra hjärnan är bättre på rumsuppfattning och helhetstänkande.
Sperry fann också att hjärnans delning i två delar inte på något synbart sätt påverkade de opererade personerna. Detta stämde med föreställningen att hjärnan har en sådan anpassningsförmåga att den kan fungera normalt, även om man skär bort vissa delar av den. Det verkar inte vara så att olika delar av tänkandet är helt knutna till bestämda delar av hjärnan, utan varje del av hjärnan tycks fungera som en helhet- även om vissa delar är bättre på vissa typer av tänkande än på andra.
Roger Sperrys forskningsresultat har starkt bidragit till att man inom hjärnforskningen, liksom inom fysiken och kemin, är på väg bort från materialismen och bort fran det synsätt som vill förklara helheten utifrån delarna; den uppfattningen ledde till att man ville förklara medvetandet som ett resultat av mekaniska processer i hjärnan: hjärnan var en maskin som bestämde alla våra tankar. Numer finns en tendens att i stället betrakta medvetandet som något enhetligt som står över hjärnan och verkar på den.
Det som bestämmer delarnas funktion är inte är något materiellt, säger Sperry. Man kan förstå den saken, om man iakttar läkeprocesser i naturen, där helheten kan återskapas trots att någon del är helt förstörd. En atom som fångas in i en molekyl är inte längre fri; den tvingas in i en helhet, där den blir en del. Det finns i naturen en nedåtriktad kontroll: helhetens kontroll av delarna. Detta är ett nytt sätt att se inom vetenskapen, och Sperry har bidragit väsentligt därtill. En ny syn på verkligheten trader fram. Vetenskapen närmar sig religionen.
Lagarna för delarna kan inte förklara helheten, anser Roger Sperry. Ändå är Sperry determinist. Han tror inte på någon andlig skaparkraft, utan menar att allt i slutänden beror på fysiska lagar.
Sedan Dammann lämnat Roger Sperry, funderade han över om det kan vara så att en ensidig vetenskaplig träning av den vänstra hjärnhalvan kan försvaga den högra hjärnhalvans lörmaga att uppleva helheten, där allt hänger samman och där tidens och rummets gränser overskrids. Kan den avvisande inställningen hos många vetenskapsmän till allt som måste hänföras till ett verklighetsplan bortom tiden och rummet, bero på att upplevelse av detta plan kräver ett annat slags medvetande än det som finns hos normalvetenskapsmannen, vilken blivit ensidigt tränad att tänka analytiskt?