Begreppet alexisthymos myntades 1967 och betyder inga-ord-för-känslor. Människor med alexitumi har känslor, men har problem med att uttrycka dem. De gråter nästan aldrig, men när de väl börjat kommer det i rikliga mängder, utan att personen i fråga förstår varifrån känslorna kommer.
Vidare så har de ofta problem att skilja känslor åt. Kärlek och sexualitet exempelvis, vilket komplicerar till relationerna för dem. Gemensamt drag är en torfighet i tänkandet, en brist på fantasi och att de drömmer relativt lite.
På 1980-talet började man tala om primär alexitymi, vilket innebär att patienten har stannat upp i sin känsloutveckling. De ligger kvar på en preverbal nivå (innan dess att man lärde sig tala). Det kan inträffa om man haft en känslomässigt torfig miljö och fått för lite kontakt med sina föräldrar. Vi är i behov av djupemotionella miljöer för att utveckla känslomässiga nyanser.