Antimateria är precis som det låter, motsatsen till vanlig materia. Kanske har du hört talas om begreppet när du sett på StarTrek? Deras skepp, Enterprise, drivs av antimateria. De besöker otaliga stjärnsystem och reser med många gånger ljusets hastighet. Science Fiction? Ja, än så länge...
De flesta känner säkert igen Einsteins formel E=mc^2 (Energi = massa * ljusets hastighet i kvadrat). Formeln säger att det finns ofantliga mängder energi i massa. En del av denna energi utvinns i dagens kärnkraftverk, genom att helt enkelt klyva atomer. Det finns dock mer effektiva sätt. Paul A.M. Dirac granskade Einsteins formel och påstod att m kunde vara både positiv och negativ. (E=+-mc^2). Med andra ord att massa lika gärna kunde vara anti.
Länge såg man antimateria som något rent teoretiskt. Först 1932 upptäcktes positronen av Carl Anderson. Det var första beviset för att antimateria verkligen existerade. En positron är en elektron med motsatt laddning. Efter Carl Andersons upptäckt har man gjort många tester och efterforskningar. CERN lyckades producera nio stycken antiväteatomer. Dessa existerade endast i 40 nanosekunder (0.000000040 sekunder). Detta beror på att antimateria och materia tar ut varandra när de får kontakt. Detta är både positivt och negativt. Man kan ju inte förvara antimateria på grund av detta, eftersom det inte får ha någon kontakt med materia alls. Det positiva är att ren energi bildas när de kolliderar. 100 % av massan blir alltså energi, kraftigare än så kommer man aldrig kunna generera.
Var finns antimaterian?
Man är inte helt säker på den här punkten, men förmodligen bildades lika mycket antimateria som materia vid Big bang. Materian och antimaterian kolliderade och nästan allt blev till energi. Faktum är att endast en miljondel av universums energi är massa, så detta är mycket troligt. Hur som helst så bör det i vilket fall finnas lika mycket antimateria som materia än idag, men var finns då denna antimateria? Frågan har förbryllat forskare länge, och ingen tycks finna svaret. Om det fanns antimateria runt om oss skulle vi se resultatet, men icke. 1977 tror man sig ha funnit ett moln av antimateria i vår galax mitt. Huruvida detta stämmer eller ej vet man inte.
Varför använder man sig inte av det?
Det finns lite problem på den fronten. Om man bara kunde komma på ett sätt att skapa antimateria snabbare och ett sätt att förvara den, skulle man varken behöva kärnkraftverk eller bensinmotorer. Till och med framtidens fusionskraft är värdelös i jämförelse. Det man främst diskuterar är att använda antimateria är rymdfarkoster. Detta skulle bli en enorm framfart för rymdfärder. Ett sätt att förvara antimaterian skulle vara att kontrollera den med hjälp av kraftiga magnetfält, dessa kräver dock så mycket energi än så länge, att det skulle gå ungefär jämt ut.
Forskare arbetar redan på idéer av framtida rymdskepp som drivs av antimateria. I oktober 2000 presenterade NASAs forskare en prototyp för hur ett sådant skepp skulle kunna se ut och fungera. Ett sådant skepp skulle vara 1000 gånger mer effektivt än ett bensindrivet skepp. Med endast 14 nanogram (0.000000014 gram) skulle man kunna skicka iväg en obemannad farkost till mars på en månad. Idag tar det upp till ett år och kostar mängder med pengar. De är dessutom stora och klumpiga på grund av allt bränsle som måste tas med. Man kommer förmodligen dock aldrig kunna resa fortare än ljuset på grund av de fysiska lagarna, så någon hyperdrive är det inte tal om.
Tekniken kanske bara ligger några tiotals år fram i tiden, så det är möjligt att marsresor hör till vardagen och att människan besökt vår närmsta stjärna innan vi dör. Vi vet dock inte när detta blir möjligt, eller i detalj hur vi skall gå till väga. Lyckas vi blir det bland de största upptäckterna någonsin för mänskligheten, att omvandla massa till 100 % energi.