En modernare form av spådomar erbjuder teorin om biorytmer, som skapades på 1890-talet av den tyske kirurgen Wilhelm Fliess. Han trodde att människans liv styrs av två cykler, som båda startar vid födelseögonblicket. Den ena har en period om exakt 28 dagar, och sägs styra känslolivet. Den andra har en period om exakt 23 dagar och sägs styra bl a fysisk styrka och hälsa. Fliess lyckades övertyga sin vän Sigmund Freud om biorytmerna, och Freud förde under några år noggranna anteckningar om sin familjs och sina patienters biorytmer. Senare har efterföljare till Fliess lagt till en tredje cykel, som har en period om 33 dagar och som sägs styra intellektet.
De dagar då någon av de tre kurvorna passerar mittlinjen kallas kritiska dagar. Ett japanskt trafikföretag, Ohmi, lät utarbeta statistik över de 331 olyckor som dess taxibilar och bussar hade varit inblandade i under åren 1963 till 1968. Det visade sig att inte mindre än 59 procent av olyckorna inträffade på en kritisk dag i förarens biorytmdiagram, eller en dag omedelbart före eller efter en kritisk dag.
Ohmis ledning drog slutsatsen att olycksrisken är särskilt hög vid de kritiska dagarna. Man införde därför ett varningssystem, där alla företagets förare fick särskilda varningar inför sina kritiska dagar. Resultatet blev lysande. På ett år minskade olyckorna med 50 procent.
Det låter mycket att 59 procent av olyckorna skedde antingen på kritiska dagar eller på dagar omedelbart före eller efter kritiska dagar. Men det är i själva verket inte alls egendomligt.
Om man ritar upp och studerar ett biorytmdiagram kan man konstatera att en stor del av dagarna i en individs liv är antingen kritiska dagar, dagar omedelbart före kritiska dagar eller dagar omedelbart efter kritiska dagar. Med tillämpning av sannolikhetsläran kan man räkna ut att 52,5 procent av alla dagar i en människas liv faller ut på detta sätt i biorytmdiagrammet.
När 59 procent av de 331 olyckorna under åren 1963-1968 skedde på sadana dagar är detta visserligen en avvikelse från förväntade 52,5 procent. Men avvikelsen är inte sa stor att det behövs någon annan förklaring än slumpen.
Om man titt som tätt får små lappar där det står att man vissa dagar ska akta sig för olyckor, är chansen god att man blir allmänt mer säkerhetsmedveten. Någon annan förklaring än denna behöver man inte tillgripa för den minskning av olyckstalen som företagets biorytmprogram ledde till. Om undersökningen skulle ha något som helst bevisvärde, skulle man också ha prövat att dela ut likadana varningslappar till en del personer vid andra tillfällen än dem som biorytmteorin föreskriver.
Det har gjorts flera samvetsgrant upplagda undersökningar av förhållandet mellan biorytmer och såväl trafikolyckor som industriolyckor. Ur dessa undersökningar har inget framkommit som tyder på att biorytmteorin skulle stämma.
I böcker om biorytmer brukar golfspelaren Arnold Palmer ofta framhallas som exempel. Palmer föddes den 10 september 1929. Under aren 1955 till 1971 vann han 243 amerikanska golfturneringar.
Endast 1 av de 243 dagar da han vann var en kritisk dag i hans emotionella biorytmcykel. Omräknat till procent innebär detta att endast 0,4 procent av hans segerdagar var kritiska i den emotionella cykeln. 7,1 procent av alla dagar i hans (och alla andra människors) liv är kritiska i den emotionella biorytmcykeln Skillnaden mellan det faktiska och det förväntade antalet kritiska dagar är statistiskt signifikant.
Som vi nyss lärde oss är den emotionella cykeln sammansatt av 28-dagarsperioder, och de kritiska dagarna i denna cykel inträder var 14:e dag med början den dag man föds. Palmer föddes den 10 september 1929, som var en tisdag. Därför inträffar alla kritiska dagar i hans känslocykel pa tisdagar. Golfturneringar halls i regel under veckoslut och sällan pa tisdagar. Detta är hela förklaringen.
När människor säger att biorytmerna stämmer in i deras liv kan den emotionella cykelns samvariation med veckorytmen spela en roll. En långt viktigare orsak är mångtydigheten, som gör det lätt att beskriva nästan vilken dag som helst som kritisk ur intellektuell, fysisk eller emotionell synvinkel.
Sociologiprofessorn William Sims Bainbridge visade detta i ett försök där hans studenter deltog som försökspersoner. Var och en av dem fick ett personligt blad, som påstods vara din biorytm för i dag. För var och en av de tre rytmerna angavs om den var hög, låg eller kritisk. Studenterna trodde att det var riktiga biorytmer, men i själva verket hade Bainbridge kastat krona och klave för att avgöra vad han skulle skriva på bladen.
Studenterna skulle, för var och en av de tre rytmerna, ange om den beskrev deras tillstånd den aktuella dagen på ett riktigt sätt. 45 procent angav att alla tre beskrivningarna var riktiga, och 37 procent angav att två av tre beskrivningar var riktiga. Förklaringen till detta är att de letade efter något som stämde in, och på grund av mångtydigheten var det i de flesta fall lätt att hitta något.